Jag ahr försökt skriva ett inlägg i snart två veckor nu.

Men vi har inget internet hemma (vad var det jag sa...med att bo ute i ödemarken..?) och jag kan inte sitta på jobbet och fokusera på bloggning. Jag har försökt, men blir avbruten hela tiden, vilket ju inte är så konstigt egentligen. Jag ska inte lägga tid på bloggning på jobbet, så enkelt är det.

Så fort jag har internet igen så kommer jag att skriva tills fingrarna blöder, jag har abstinens!!!

Hoppas ni alla mår bra :-)

I söndags skrev jag ett jättelångt inlägg här. Och sen bara försvann det... Jag blev så arg och deprimerad på tekniken att det har tagit mig tills idag innan jag ens kunnat tänka på att logga in här. Ibland hatar jag verkligen teknik...

Jag skrev i allafall om sport. Ni behöver kanske inte logga ut riktigt än... Jag hoppas kunna återskapa lite av känslan i det förra inlägget som jag faktiskt var ganska stolt över...

Oliver är väldigt intresserad av ishockey, han har följt samma lag sen han var tio år, i motgång och medgång har han stått eller suttit och hejat på Laget, han har glatt sig åt deras framgångar och sörjt förlusterna.

Jag kan väl inte påstå att ishockey eller sport över huvud taget är något som har upptagit särskilt mycket av min tid hittills, men när jag ser hur glad Oliver blir när Laget vinner och att han faktiskt blir ledsen (inte så att han begraver sig under täcket i tre dagar..men ändå) när de förlorar så tänkte jag att jag kan ju ta reda på vad det hela handlar om i allafall... Lära mig några regler kanske? Jag har varit med på fyra hemmamatcher hittills och jag måste erkänna att det är vansinnigt spännande! När man står på läktaren, ljuset släcks ner i hallen, musiken pumpas ut ur högtalarna och sen kommer spelarna glidandes in på isen. Det är en riktig adrenalinkick.

I lördags var det dags för match, en viktig match. Eftersom jag har haft vissa graviditetskrämpor orkar jag inte stå upp i nästan två timmar, plus två pauser, så det blir nästan tre timmar. Oliver står i "klacken" och jag har fått sitta med några av hans vänner som har sittplats. Det gör mig inget att vi inte står tillsammans, det blir nästan en lite kul "flirt-grej" när han står och jag sitter och vi tittar på varandra och ler lite då och då, sen i pauserna pratar vi med varandra för att sen gå tillbaka till våra platser, heja på Laget och le mot varandra.

I lördags var det SÅ spännande, Laget ledde med 3-0 precis innan andra perioden slutade, men när det var ca en minut kvar så slår motståndarna in ett mål så det blev 3-1. Lite synd tyckte alla, men Laget ledde ju ändå.. En stund in i sista perioden gör motståndarna ett mål till så det stod 3-2, då blev vi alla lite svettiga får jag säga. Det var fortfarande mycket tid kvar av den sista perioden så de hade kunnat kvittera jag satt med händerna för ögonen... Men när det bara var fem minuter kvar av matchen tar motståndarna ut sin målvakt och en minut senare gör Laget ett mål till, så matchen slutade 4-2. Taket nästan lyfte på arenan, klacken skrek och alla stod upp och klappade i händerna och sjöng ramsor som någon skrivit. Jag vände mig om för att fånga Olivers blick och ser att fem-sex stycken av killarna har slitit av sig tröjorna, svingar de över huvudet och vrålar "Vi älskar Laget!!" En av dem är min sambo.... Jag kunde bara skratta och sa till tjejen som jag satt med; Kolla, de har tagit av sig sina tröjor!!" "Ja, hockey tar fram den inre neandertalaren hos vissa killar" svarade hon då och skrattade även hon.

Vi samlade ihop oss och åkte ner till centrum för att äta och varva ner från denna spännande dag.

Det är en annan sak som jag tycker så mycket om, Olivers hockeygäng... De är ett gäng som träffas innan och efter matcher för att äta och festa lite, umgås och bara ha kul. Vi har haft dem hemma hos oss en gång och nu blir jag medbjuden på dessa förfester också. Det är jättekul att jag har blivit accepterad av dem och det är speciellt tre tjejer som jag håller på att lära känna och bli riktigt god vän med. 

Jag kanske inte riktigt vet vad som menas med icing eller slicing, men jag tycker det är jättekul att gå på hockey!

Nu har jag ju bott här i det lilla samhället i snart två veckor. De senaste 24 timmarna har varit väldigt innehållsrika, jag är helt slut... Jag träffade läkare och barnmorska igår, mina förvärkar som jag haft har saktat av och även om jag fortfarande har dem så är de färre och svagare än vad de var innan. Så på måndag börjar jag jobba igen, halvtid. En del av mig skulle gärna stanna hemma nu, inte jobba alls tills bebisen är född och sen ha min föräldralegighet och njuta av den i sommar, men samtidigt känner jag att det kan vara lite skönt att komma in till den stora staden igen och jobba lite. 

I tisdags morse fick vi ett samtal från min svärmor, hennes man hade gått bort då på morgonen. Han var gammal och väldigt sjuk så vi gick alla och väntade på detta. Men som jag har sagt; Bara för att man vet att någon snart kommer att gå bort så gör ju inte det sorgen mindre, det går snabbare att komma igång med livet igen än om det är en fullt frisk ung människa, men när ens livskamrat försvinner så lämnar det självklart ett tomrum och en saknad som är jobbig.

Igår åkte vi hem till henne på kvällen, för att spendera lite tid och trösta, men innan dess hade vi några andra ärenden. Vi skulle hem till en av Olivers kompisar och titta på en barnvagn om de ska göra sig av med, deras dotter är två år nu och har en större vagn och även om detta är mitt första (och sista) barn så har jag inga "krav" att vi måste köpa allting nytt. Vi fick en spjälsäng av några vänner och Oliver ska bygga ett skötbord eftersom utrymmet där det ska stå är lite "komprimerat" så det får bli ett specialdesignat bygge. Så länge vi har nya kläder till honom eller henne, det är viktigt för mig, och några nya leksaker så tror jag inte att ett barn far illa av att sova eller åka runt i en begagnad vagn eller sova i en säng som en annan bebis har sovit i.

Vagnen var jättefin, tre olika delar, ligg del, bilstol och en del som går att sätta upp för när den har blivit så pass stor att den kan sitta. Så vi ska köpa den. Det känns bra.

Men innan vi anlände till dessa vänner åkte vi inom pizzerian, Oliver tyckte att jag skulle köra, så att jag lär mig att hitta i området, vilket han ju har rätt i. När vi kör ut från pizzerian så råkade det bara bli så att jag backade in i en lyktstolpe.. I mitt försvar så kom den från ingenstans, jag såg den inte, inte ens när jag stod där och har kört på den så ser jag den inte.. Det var absolut inte meningen och som tur var blev Oliver inte arg.

Vissa killar blir ju topp tunnor rasande när något händer med deras bil..och för ett par år sen hade det tydligen varit samma med Oliver.. Men han tog det bra och retades bara med mig och kommer antagligen att ge mig fler gliringar i framtiden, men jag kan ta det. Men jag ville inte köra något mer igår, så när vi skulle in i den djupa skogen för att jag skulle få massage så körde Oliver. 

Ja, jag fick massage igår, första gången på flera flera år. Jag har inte varit så förtjust i massage tidigare, jag gillar inte att en främling ska ta på mig och jag har problem med rygg/nacke och höfter så jag tycker varken att det är särskilt skönt eller avkopplande. Men Oliver har gått hos den här tjejen rätt länge och tyckte att det vore väldigt bra om jag också gjorde det, så igår var det dags.

Jag vet inte om det var jätteskönt... Det gjorde rätt ont och efteråt var jag väldigt yr i huvudet, kände mig full faktiskt. Idag är jag väldigt öm i axlarna och nacken och har fortfarande ont i ländryggen, men jag kommer nog att gå dit igen ändå.

Så efter denna mörbultning av mina muskler åkte vi hem till svärmor, hon har fått jättefina blommor av vänner och kollegor, det är skönt att se hur många som tänker på henne. Vi pratade lite om begravningen som är om två veckor, vilken musik som ska spelas osv. Det kommer att bli en fin ceremoni, sorglig självklart, det är ju begravningar, men det kommer att bli vackert.

Klockan tio åkte vi hem och både jag och Oliver somnade innan huvudet nådde kudden tror jag.

Idag kom Fluffy och lade en halv bajstolle på min huvudkudde, "Godmorgon, liksom"

Sen kunde jag ju inte somna om, så jag steg upp, åt frukost och strök lakan. Kan ni fatta? Jag STRÖK lakan. Med ett STRYKJÄRN. Ingen mangel som finns i källaren i huset jag bodde i inne i den stora staden. Efteråt fick jag sätta mig ner och pusta ut och tänka: Är jag vuxen nu som stryker mina lakan? Mamma stryker deras lakan... Jag har aldrig gjort det... Förräns idag då.

Sen bestämde jag mig för att köra in till samhällets centrum för att gå på Ica supermarket. Inte Maxi eller Kvantum, utan Ica Supermarket... Hur svårt kan det vara? Svårare än jag trodde iallafall. Det tog en halvtimme att hitta och medans jag körde runt, runt så såg jag två poliser med K-pistar!! I detta lilla samhälle!! Förstår ni hur spännande det var?

När jag äntligen körde in på parkeringen så var den avstängd. De håller på att gräva upp den förpirrade parkeringsplatsen!! Oliver har sagt varför, och vad de ska göra där...Men jag har glömt nu. (Kanske det är där den nya simhallen ska byggas?) Så jag fick parkera runt hörnet istället och när jag skulle betala biljetten så fungerade inte automaten. Jag tänkte att jag skulle ju bara in på Ica, det tar högst en kvart. Så jag skyndade mig in.

Jag var inte den enda som hade samma tanke... Men jag var den enda utan rullator eller käpp. Jag tror dock att jag ska köpa en käpp eller varför inte en sån där handikappscooter? Inne på Ica blev jag påkörd av en rullator, tanten som körde den bad inte ens om ursäkt!

Sen slog en gubbe mig på benen med sin käpp. Jag behöver något vapen att försvara mig med, det märker jag klart och tydligt!

Alla som tycker att pensionärer är söta och rara borde få huvudet undersökt! De är lika mycket ligister som en trettonåring! När jag kom ut till bilen så inser jag att jag har glömt att låsa den, jag hade inte ens stängt dörren ordentligt. Jag är så tacksam att den stod kvar! Om någon sett den trodde de antagligen att den var stulen och hade blivit dumpad där på parkeringsplatsen.  Jag körde direkt hem och lade mig på soffan en stund. Andas....

Ikväll ska vi hjälpa svärmor att tömma några av hennes mans grejer från lägenheten, min svåger kommer också. Imorgon är det fredag och helgen börjar! Det ska bli jätteskönt att bara få lufsa runt och vara med min Oliver.

Jag hoppas att ni alla får en härlig helg!

Jag har nu bott "på landet" i en vecka och två dagar. Flytten gick bra, vi hade många om hjälpte oss att bära som tur var. Två dagar innan flytten blev jag sjukskriven, jag har förvärkar och min cervix har börjat öppna sig. Min läkare är inte jätteorolig utan sjukskrev mig i två veckor, nu på onsdag ska jag tillbaka för undersökning och eventuellt blir jag sjukskriven halvtid resten av graviditeten. Hon har inte sagt att jag ska vara sängliggande och helt stilla, men att lyfta och flytta lådor ska jag ju definitivt hålla mig undan från. Vilket är lättare sagt än gjort.. Det känns jobbigt att bara sitta, när alla runt omkring mig lyfter lådor och frågar var jag vill ha allting? Jag hatar att känna mig hjälplös och "lat" även om jag vet att det inte är så som är fallet, jag riskerar ju barnets och även min egen hälsa om jag skulle lyfta och bära för tungt.

Nu i helgen så tog jag det verkligen lugnt, jag tog bara saker ur lådor och placerade dem där jag tyckte att de skulle vara. Men plötsligt högg det till i magen och jag fick en halvkraftig sammandragning, eller ja, jag säger halvkraftig, jämfört med när förlossningsvärkarna kör igång så var detta säkert ingenting, men tillräckligt för att Oliver skulle be mig att lägga mig ner och vila. Så jag gjorde det, efter en halvtimme kändes det bättre. Igårkväll frågade han mig vad jag skulle göra idag? "Jag har inget direkt planerat..tänkte ringa några samtal och sortera lite papper.."

"Kan du inte ta det lugnt och bara va?" frågade han mig. "Gör ingenting, vi fixar resten när jag kommer hem"

"Jo....Ok, det kan jag väl göra...."

Så, nu gör jag ingenting, eller jo jag bloggar, jag har ringt några samtal och sorterat lite papper. Men jag är kvar i sängen. Snart ska jag dra täcket över mig igen och streama lite "Criminal Minds" och försöka att slappna av och "bara va"

Förr var jag jättebra på att göra ingenting, bara förlora mig själv i en film eller tv serie, ibland kunde jag sitta och lyssna på lite muik och bara stirra ut i tomma intet. Jag gör inte det längre. Nu måste jag göra något hela tiden.

Jag får försöka hitta tillbaka lite, det blir nog inte jättesvårt egentligen.

Hoppas ni har en bra måndag, nu är det tydligen officiellt vår, Mars månad är en vårmånad.