Har spenderat över en timme i telefon nu med försäkringskassan och min arbetsgivare. 

Visar sig att jag inte år någon ersättning nu när jag är sjuk.

Jag har ett sjukintyg på 50% som gäller t.o.m 1/6, min barnmorska rådde mig att gå hem och sjukskriva mig själv den sista veckan innan min semester börjar. Jag får inget läkarintyg, försäkringskassan betalar inte ut ersättning utan sjukintyg och eftersom jag redan är inne i deras "rullningar" (som kärringen sa) så betalar inte min arbetsgivare heller.

Stress som jag inte behöver just nu...

Ringde till förlossningsavdelningen för att boka in ett "studiebesök" innan förlossningen. Det får man inte längre tydligen. "Vem har smällt i dig det??" Var frågan jag fick av barnmorskan...

Tack... Igen, stress som jag behöver som ett hål i huvudet ungefär...

Igår kissade Fluffy i Johannes säng...Katter som kissar inne är ju ett tydligt tecken på att något är fel, så jag ringde till djursjukhuset och frågade om jag kunde boka en tid för henne.

Nej. Fick jag som svar. Prova att spraya med något som heter "Piss off" först och sätt en plugg i elkontakten som heter "Felliway" 

Jaha ok..tack för ingenting....

Sitter i sängen, förvärkar som är framkallade av stress och tårarna rinner.

Ni anar inte hur jag längtar efter att detta ska vara över och jag kan få hålla min bebis i mina armar.

Hoppas att ni har en bättre dag än vad jag har.

Det var det..  Nu ska jag inte jobba på drygt ett år. Jag vet inte riktigt hur det känns, just nu är jag så trött att jag vill bara sova. Samtidigt som jag vill städa huset, tvätta, baka och laga mat. Är det normalt?

Jag var hos barnmorskan i onsdags, jag hade så fruktansvärt ont, när jag satt på tåget till jobbet så domnade mina armar, jag hade svårt att andas och det kändes som om en väldigt tung vikt låg över brötet på mig. 

Min barnmorska sa att det är tydliga tecken på stress, så det är dags att börja föräldraledigheten NU. Gå hem, lägga upp fötterna och bara vila, andas lugnt och läsa en bok. 

Ok då..... Då gör jag det.....

Ska jag vara ärlig så är jag inte alltid jättebra på att "ta det lugnt" längre, jag gillar att göra saker hemma och kan alltid hitta något att fixa med. Oliver har ett tufft jobb stackarn, ibland nästan bönar han att jag ska sätta mig ner och ta det lugnt. Idag är egentligen vår "shopping dag" vi åker till Ica Maxi och handlar inför veckan som kommer sen hämtar vi hem Johannes och Olivia och gör oss redo för ännu en vecka med jobb och skola. Idag har Oliver åkt själv, jag ligger på soffan, bloggar och lyssnar på musik. Läser en bok som jag egentligen tycker är väldigt dålig, huvudkaraktären retar gallfeber på mig, men baksidan lovar en "tvist" som kommer att få en att baxna så därför har jag hållt ut.. Nu har jag mindre än hundra sidor kvar att läsa så då MÅSTE jag se vad som händer. När jag har läst ut den kommer jag nog dock för första gången i mitt liv slänga den, jag har aldrig i mitt liv slängt en bok... Jag har sålt dem på lopis eller lämnat till typ myrorna, men aldrig någonsin att jag skulle slänga en bok..Det är nästan helgerån för mig.

Jag köpte den i England för två somrar sen "The Mistress's revenge" av Tamar Cohen heter den. Jag nästan hoppas att den inte har blivit översatt till svenska, men jag rekommenderar er att hålla er ifrån den, den stör mest som sagt..

Livet i magen är aktivt, om jag inte visste bättre skulle jag tro att där var två som låg och brottades där inne, det sparkas, boxas och rullas på alla sidor och i alla hörn av magen. Oliver frågade mig härom dagen hur det känns nr bebisen rör sig inuti i mig. Det är lite svårt att förklara...Men har ni någon gång ätit något som er mage inte riktigt tyckte om? Så ni har fått gaser? MYCKET gaser? som sen kör runt i magen, i tarmarna innan de kommer ut i någon ända? Ty så känns det. Fast om jag sitter framåtlutad brukar jag få en ordentlig spark eller boxning under revbenen, vilket jag tyder som att det är en lång bebis som inte gillar att bli ihoptryckt av mig.

Nu måste jag sova lite till, så jag ska logga ut, ta ett glas vatten och en filt och lägga mig på soffan med "Criminal Minds" som sällskap. Hoppas att ni har en bra söndag, vad ni än hittar på.

Men först denna låten som går på repeat på spotify just nu...

 Lyssna och njut.

Eller skrolla vidare om det inte är "er smak" av musik..

Två veckor kvar att jobba, aldrig har jag väl längtat så mycket. Eller jo..sista tiden innan en semester räknar man ju dagarna och man känner oftast "Jag hade inte orkat en dag till! Jag behöver semester"

Det är inte riktigt så jag känner, men jag är så otroligt trött, fysiskt trött. Det värker och spänner i hela kroppen, jag kan inte göra vad jag kunnat göra innan utan måste pausa och vila, samla kraft innan jag fortsätter. Som en gammal människa. Varje dag när jag står på centralen och ska ta tåget hem tänker jag att folk i allmänhet är oförskämda och själviska. Ser de inte att jag är gravid?? Då FLYTTAR man väl på sig??? Give way for the pregnant lady liksom...

Jag är lite som en noshörning, det tar lite tid att ställa mig upp och komma igång, men har jag väl fått upp farten och jag är inställd på ett mål så är det svårt att stanna innan jag är framme... Så att då som "medmänniska" ställa sig framför mig, ja det är en riktigt dålig idé, för jag kommer att gå på dig. För jag hinner inte bromsa, så är det bara. Att sen ge mig sura ögat för att jag har brakat in i dig, tja..det är bara ohyffsat.

Jag suckar djupt istället för att skrika högt som jag egentligen vill.

Jag sitter här och inspekterar min mage, det rör sig jättemycket där inne. Man kan se det utanpå magen hur det rör sig, någon som rullar runt och försöker komma till rätta. Jag var hos barnmorskan i onsdags, hon sa att huvudet är fixerat, inte helt, men nästan. 

Betyder det att barnet kan bestämma sig för att komma snart, något för tidigt?

Jag såg på facebook idag att en bekant till mig fick en dotter igår, hon kom en månad för tidigt. Vi var ungefär lika långt gågna, det är även hennes första barn precis som jag, så man måte inte gå över tiden bara för att man är förstföderska...

Här hemma diskuterar vi fortfarande namn. Vi har några som vi tycker om, både på pojkar och flickor, men vi kommer inte att bestämma oss förrän han eller hon är här. Vi tror båda att man måste träffa och se barnet innan man vet vilket namn som passar bäst. 

Jag har en annan bekant som också är gravid, hennes bf är den 18/6 och min är 14/6, så vi har följts åt under hela graviditeten. Hon och hennes sambo vet redan att de får en pojke så de diskuterar bara pojknamn. Just för tillfället så ligger dikussionen på is, de är inte överens alls tydligen.

Hennes sambo tycker att Pelle är ett fint namn, och jo visst är det fint. Men om man heter Jönsson i efternamn....Ja då framkallar det vissa hysteriska skrattanfall. Eller vad säger ni?

Jag skrattade så jag fick tårar i ögonen när jag hörde det.

Så vad är dagens moralis?

Flytta er för den gravida kvinnan!!

Låt henne sitta ner, sätt er inte bredvid henne, ge henne utrymme att sätta sin väska på sätet bredvid, stå inte för nära henne i kön. Glo inte på henne och undra om hon verkligen är gravid eller bara ätit för mycket paj!

Var en bra medmänniska helt enkelt.

Tack! Det var allt från mig, den gravida, idag.

Varför heter det mammakläder? Borde det inte heta gravidkläder?

Och varför är snygga kläder som har plats för magen så löjligt dyra?

Jag har tre par jeans kvar sen innan jag opererades, två av dem används flitigt, det andra paret, de största är fortfarande för stora... Det känns på ett sätt bra, men även lite underligt, att för tre år sen var jag större än jag är nu som höggravid.

Jag har köpt väldigt lite nya kläder, mest pga att jag inte gillar utbudet som finns. Jag beställde några plagg från Mamalicious, jag har hört mycket om dem och när man kollar på deras hemsida så är det ganska snygga kläder som de har och det är inte hutlösa priser.

Så gissa hur besviken jag blev när paketet anlände..? T-shirtarna var av så dålig kvalité, jag var lite rädd att överhuvudtaget ta i dem, materialet var så tunnt att om jag inte hade rivit sönder det när jag drog tröjan över huvudet så hade den gått sönder i första tvätten. Jag betällde även en klänning som man skulle kunna ha till fest, svart och vit mönstrad upptill och helt svart kjoldel. Jo men eller hur... V-ringningen var så djup, och den var "muskort" så jag såg ut som något ur en kinky porrfilm. 

Jag skickade tillbaka allt....

Går man sen in på Kappahl, H&M eller Lindex så ser alla deras kläder ut att höra hemma i garderoben hos en tant på 70-talet. Konstiga blusar och kjolar eller väldigt oattraktiva trekvartsbyxor med dragsko. Inte alls min stil alltså.

Underkläder sen...ja det var ett tag sen som jag suckade djupt och sa till Oliver att "nu är det slut, jag orkar inte ha små spetstrosor på mig längre, jag orkar inte försöka var sexig på ett tag nu. Jag är så obekväm, allting stramar och skaver, jag bara måste ta på mig något större..." Som tur är, så är Oliver underbar, han skrattade och sa att han förstod mig och det spelar inte så stor roll vad jag har på mig, han är ändå attraherad av mig. Vilket ju är väldigt gulligt..

Så nu har jag på mig världens skönaste trosor, de går upp till armhålan. 

Men vad är det med ammningsbh:ar??

Varför finns de inte med bygel??

Jag ser ut som svettiga Betty i en rosa joggingdress och foppatofflor på en campingplats (som är gift med läskiga Lennart i matchande bruna joggingdress) om jag har en bh utan byglar...

Men när jag sen ska amma (vilket jag ska göra så länge jag kan) så MÅSTE jag ju ha en annan typ av BH... Så igår köpte jag två som iallafall var vadderade, jag kanske vänjer mig..?

En annan sak jag funderar lite på är detta med förlossningsbrev.. Någon med barn som vet vad jag menar? I böckerna jag läst och apparna jag har i min telefon så står det att det nu är dags att skriva ett förlossningbrev att ha i sin väska (som självklart redan ska vara packad) Där ska det stå vilka förväntningar man har och hur man vill ha sin förlossning, för "Det är DIN förlossning, du bestämmer hur du vill ha den" Jaha..... Ja men jag vill ha den snabb och smärtfri, tack så mycket!

Jag vill INTE ha någon plinky plonky musik, valsång eller ljudet av rinnande vatten!! Inte heller vill jag ha någon praktikant, student eller annan åskådare i rummet. Jag har alltid tillåtit dem att ta del av mig och mina krämpor när jag gått till min husläkare, nu vill jag bara vara själv, med Oliver och en  barnmorska. En läkare kan få lov att komma in och kolla att allt går som det ska om han måste och skulle något gå fel så får de självklart ta in det stora artilleriet. Men om det är en vanlig förlossning så ska det vara så få människor där inne som möjligt! Så är det bara! Annars kan jag inte säga "hur jag vill ha det" jag har aldrig gjort detta förut, jag vet inte vad jag ska vänta mig, mer än oerhörd smärta..

Idag har jag en "dålig" dag. Jag har fruktansvärt ont i magen, har inte sovit särskilt bra under hela veckan, så jag spenderar dagen på soffan med bok, filt och Criminal Minds på datorn. Det är ganska skönt.

Oliver jobbar på ovanvåningen och vi ska avnjuta en god middag senare ikväll.

Vi var och hämtade barnvagnen innan idag, det är tur att man inte använder alla delar samtidigt..Då hade barnen fått sitta i ett släp bakom bilen..För de hade inte fått plats... Vi köpte vagnen, en Emmaljunga, av några vänner som har en dotter på två år som nu behöver en större vagn. Där är liggdel, sittdel, bilstol, nån slags adapter att sätta fast bilstolen i, skötväska, drickhållare, täcke och lakan. Verkligen jättefin är den. Vagnar är ju inte precis billiga så när de sa att vi fick denna för femtusen kronor tackade vi ja direkt. 

Jag har bara tre veckor kvar att jobba, jag längtar så otroligt mycket, det ska bli så skönt att få vara hemma och förbereda mig, ligga och läsa och bara ta det lugnt innan han/hon kommer. Längtar efter att släppa jobbet och inte tänka mer på det. Men mest längtar jag efter krabaten som lever loppan inne i min mage, som snurrar, sparkar och boxar mig innifrån. Längtar efter att få träffa henne/honom, vem kommer den att vara mest lik? Mig? Oliver? Jag vet att många tänker/tycker/säger att när bebisar är nyfödda så ser de inte ut varken som mamma eller pappa, de liknar mest ett russin, men det spelar ingen roll, det kommer att vara det finaste russin i världen för mig och jag kommer säkert kunna se att det liknar Oliver! 

Så med de orden önskar jag er en trevlig lördagkväll, jag återvänder till sidoläge (kan inte ligga på rygg, då trycker det på "kräknerven" och jag blir fruktansvärt illamående) och att inte göra mycket alls.