Jag har de senaste dagarna insett hur underbart jag har det och hur mycket jag ahr att se fram emot... Jag måste ibland knipa mig själv för att fatta att det faktiskt är sant. Runt jul var det jobbigt, jag insåg att jag på allvar var tvungen att ta tag i mitt mående när jag har pms, när jag var singel kunde jag bara stänga in mig i tre dagar och tycka synd om mig själv, bara stänga ute världen. Men det går inte längre, jag har fyra andra personer som behöver mig, som lever med mig som jag måste vara trevlig och schysst mot. Så jag pratade med min barnmorska som skrev ut p-piller till mig. Tydligen kan det hjälpa... Men det gjorde det inte, det blev tvärtom värre, MYCKET värre. Jag grät varje dag, jag kunde inte se något bra och fint med någonting och en dag när jag var på väg hem från gymet slog tanken mig: "Jag undrar hur det skulle kännas att köra av vägen...?"

Så jag ringde till min barnmorska igen och sa att detta funkade inte alls!!

Hon sa att jag skulle ringa min läkare och be henne skriva ut Premalex till mig. Premalex är ett läkemedel speciellt framtaget för att behandla pms. Så jag ringde min läkare och redan efter en vecka märkte jag skillnad :-) Helt fantastiskt. Att jag aldrig fått detta innan?

Varför sökte jag inte hjälp tidigare??

Ja det spelar ingen roll nu, jag har dessa piller som får mig att må kanon och livet är åter ljuvligt!!

Och vi har så mycket planerat inför våren.

Igår bokade vi en liten tur till Köenhamn, bara lördag till söndag, mån ÅH vad härligt det ska bli!

Bara jag och sambon, hotellsängar, hotellfrukost, strosa på ströget, tivoli, pölse, citronvand, öl, få sova ut.....

Nästa helg ska vi till Malmö och se rock musikalen "American Idiot"

Det kommer säkert att bli en hel del middagar och födelsedagsfirande också.

Så ja....Kan man annat än att vara lycklig? Tillfreds och harmonisk?

Nej jag tror inte det.....

Åh vad jag tycker det är motigt just nu. Jag tycker att alla småsaker går mig emot. Jag vet att det bara är småsaker, men när det är varje dag.... Då blir det störigt och irriterande och får mig att vilja gråta en gång i timmen ändå...
Som Elins barnvagn. Vi köpte den begagnad av en av Thomas kompisar, vi åkte ut till dem, kollade på den och körde med den i källaren i ungefär trettio sekunder. Vi kunde ju inte veta då, vad vi (jag...) ver idag. Jag hatar denna vagn så mycket att jag vill ta den till en bilskrot och köra den i krossen!!
Den är för låg! Man kan inte lägga något i korgen under sittdelen, så låg är den. Den är stor och otymplig och det är ett helt projekt att ta isär den för att få in den i bilen. Den måste också stå i en speciell vinkel för att kunna stänga bagageluckan. Jag har sån ångest när jag ska någonstans så tänker jag om jag verkligen måste? Måste vagnen följa med? Kan jag åka utan den?
Jag hatar den passionerat!!

Idag var jag på gymet, jag ville inte gå dit egentligen, för jag har sån grym träningsvärk att det gör ont att blinka. Men jag tänkte att jag kunde sitta i bastun en stund och bli alldeles mjuk och gosig. Men nej...!! Såklart inte...!! Bastun var trasig..!!!!

Jag försöker uppdatera min CV, men jag har bara inte tid... När jag landar i soffan på kvällen är klockan halv nio... Då orkar man inte vara kreativ och skriva CV...

Så, nu har jag gnällt om mina i-lands problem. Jag ska hålla käften om dem nu ett tag...
Hur har ni det?

När jag kom hem igårkväll insåg jag att Diamond, min lilla skruttkatt hade gjort någon hon inte borde, tvättmaskinen var nämligen igång...

Thomas säger; "Hon har bajsat i Sebbes säng. Om något inte händer med den katten så kommer jag att köra in och avliva henne, jag är inte intresserad av att ha en katt som skiter överallt"

Jag förstår att han och barnen är arga, det är ju jätteäckligt att hitta bajs i sin säng, jag vet det, hon har bajsat i min säng flera gånger...hon har bajsat i sängen när jag har legat i den...

Vi har varit hos veterinären flera gånger, en jättehärlig och proffsig tjej som verkligen lyssnade och undersökte Diamond ordentligt och kom fram till att hon faktiskt är kroniskt sjuk. Hon har något fel i magen som inte går att bota, bara göra det så smärtfritt för henne som möjligt. Hon har fått medicin (prednisolon) som hon har tagit varannan dag i några år nu. Men det kanske är slut nu? Hon kanske bara har lidande kvar?

Men jag blev ändå så otroligt ledsen och sårad av Thomas ord.... När han hade somnat igårkväll så låg jag vaken i flera timmar och grät.

Jag har gråtit jättemycket idag, jag körde till Icamaxi med tårarna strömmandes nerför kinderna, jag handlade med ögon som sved och var alldeles röda, personalen tittade lite extra på mig, vad annat kunde de göra? Hur normalt är det att plocka varor från hyllorna samtidigt som man torkar tårarna från sina ögon?

Mamma ringde och jag grät, grät så jag skakade, stackars min lilla Elin har aldrig sett sin mamma ledsen, så hon blev också ledsen och orolig, hon ville inte alls sova. Vi har haft en ganska jobbig, stressig dag idag tyvärr. Jag hoppas att hon har fått tillräckligt med ro så att hon kan sova inatt.

Nu, ikväll, när klockan är över nio, så känns det bättre, jag har slutat gråta, det finns nog inte mer tårar kvar, mitt huvud dunkar och jag vill bara sova. Hoppas att jag kan sova i natt...

Godnatt

Igårkväll var jag ute och åt med två av mina favorittjejer. Jag önskar att vi kunde träffas oftare men med jobb och familj och det som är livet så blir det inte så ofta som vi ses.
Igår hade vi dock bokat bord på en restaurang i Malmö som heter La Raza. Den serverar mexikansk "street food". Lite tapas stuk över det hela, de rekommenderade att man tog 3-4 rätter för att bli mätt... Vi tog två var

Jag valde kycklingtacos (till vänster) vilket var jättegott! och en tostada tror jag det hette, med oxkött (till höger) vilket var så stark att jag faktiskt inte kunde äta den. Jag har ju en lite mesig mun och klarar inte riktigt stark mat, så detta var dömt att misslyckas.
Kan jag rekommendera detta ställe?
Njaee.... Det var verkligen inte min typ av ställe, men det var så härligt att spendera tid med dessa tjejer!

Vi hade en så härlig kväll igår, sambon och jag. Underbart att vara ute bara vi ochsitta vid ett bord och njuta av mat och varandras sällskap. Det gjorde ju inte saken sämre att han sa ett högt WOW, när jag kom ut ur badrummet klädd i en klänning jag inte kunnat ha sen långt innan graviditet och då satt den som ett ormskinn, igår kunde jag sitta ner och äta utan att jag höll på att spränga den.

Idag var det meningen att jag skulle träna, jag hann ca 15 minuter, sen var jag tvungen att springa in på toa för frukosten ville upp. Hem igen, nerbäddad, dricker bubbelvatten och har lite ångest över middagen hos svärmor ikväll. Tänk om jag måste kräka igen..?

Om jag ska vara helt ärlig så hade jag helst stannat hemma i sängen med datorn i knät och Hannah och Amanda i lurarna eller på datorskärmen...

Vi får se hur detta utspelar sig.

Hur har ni det denna söndag?

Jag hörde denna låten på radion på väg hem, älskar den.... Så vacker, så sorglig, så..... Bara åh!!

Hemma, nerbäddad, mätt och go och glad. Så god mat!! Jag åt rödbetssallad alltså riktig rödbetssallad, inte den otäcka på burk med majonäs man köper i affären. Vitlökssvamp, sparris med beleto (?) skinka, aioli, småpaprikor, chorizo.... Nersköljt med rött vin.
Jag vill äta där varje dag.....

varför finns det tidningar på toan på en restaurang?? Då blir man ju sittandes alldeles för länge....

Jag och sambon ska på date ikväll. Vi ska äta tapas inne i stan och sen dricka drinkar. Svärmor kör oss in, vilket är lite läskigt....
Hoppas ni har en härlig lördagkväll