Jag har tänkt väldigt mycket den hör veckan. Det hände en sak förra lördagen när vi var på restaurangen, som har fått mig att tänka om kanske omvärdera lite saker.
Varför kommer människor in i våra liv? Finns det verkligen en anledning till allt?

Så vi sitter vid bordet, alla försöker få grepp om hur "beställ via app" funkar, vi skrattar lite, speciellt åt storleken på besticken.

Men vi har kul. Vi får vår mat och alla tyckte det var gott, vi snackar om allt mellan himmel och jord och när alla har ätit färdigt kommer frågan: Vad gör vi nu?
Efter att ha druckit 12 flaskor cava, två flaskor rött vin, och tre cider mellan oss så började jag känna mig ganska mör. J var jättefull och pratade alldeles för högt och stackars S hade ont i magen för hon ätit grädde som inte var laktosfri.
Så jag föreslog att vi åkte tillbaka till hotellet och eventuellt tog en drink där?
Då blir M jättearg!
Säger i en väldigt aggressiv ton att det är bara jävla skit att komma hit och sen tillbaka till hotellet. Servicen var skit dagen innan och detta ställer var också skit. Lite mat och ingen service, hon ville äta kött. Riktigt KÖTT! Inger jäkla trams. Och inte en gång till att hon ska följa med mig någonstans! Sa hon och skakade sitt finger åt mig.
Sen reste hon sig upp och gick ut.
Det blev lite lagom dålig stämning runt bordet kan man säga....
Jag är bara så besviken. Beter man sig så?

M säger ofta till mig att jag har förändrats så mycket sen jag flyttade och fick barn, hon känner inte igen mig längre.
Men kanske är det hon som har förändrats? För jag känner inte igen henne heller. Hon brukade inte vara så arg och aggressiv.... Hon var aldrig så bitter och sur för att hon inte fick som hon ville.

Kanske är det så att vi inte kommer att behålla alla nära våra hjärtan för alltid? Trots att vi vid ett tillfälle verkligen trodde det...
Kanske ska man sänka kraven lite grann? Både på sig själv och sona vänner?
Jag vet inte om jag har höga krav på mina vänner, jag vet bara att jag är otroligt tacksam för de som jag har så jag ska genast sänka ribban lite till...

 

Stamp-E

13 februari 2016 11:32

du får ju prata med henne, är det en vän så kan man ju prata om allt. ifrågasätt hennes beteende, passar inte galoscherna längre så får hon tyvärr ju pensionera dem...

http://stamp-e.bloggplatsen.se

grodbebis

13 februari 2016 11:52

Tack. Jo jag inser att jag måste göra det.... Jag vill inte ha en sån här vänskap... Det är ju bara stress och magsmärtor ?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag inser att jag glömde lägga upp den viktigaste bilden från NY!!! Här är hon, hon som artikeln handlade om som jag läste när jag var femton... Hon som jag ville se. Nästa gång ska jag ta färjan ut till henne. Ta på henne, åka upp i kronan. S...

Vi är hemma. Väskorna uppackade. Tvättmaskinen går varm och vi har ätit köttbullar med makaroner. Tillbaka till verkligheten, tillbaka i mitt älskade Svenssonliv. Vi har haft en fantastisk vecka. Jag är så glad att jag äntligen har fått uppleva ...

Idag är det muntert här.... Sitter och tittar på whiteboardtavlan där någon har skrivit lite "peppmeningar".... "Vi har gjort ont så länge vi har funnits" "Den som lider får se" "Vi har inte ärvt grymheten, fulheten och elakheten från våra förä...

Känslan när man får veta att någon som är två år yngre än en själv ska bli farmor..... ...

Idag är en ny dag, jag känner mig lite dum efter gårdagens blogginlägg.. Jag läste precis vad jag hade skrivit och jag låter ju lite lagom desperat och allmänt galen... Men.... Det är väl så ibland, man säger/skriver något som inte är riktigt genomtä...