Ja det är väl tur att jag inte försörjer mig på den här bloggen.... Då hade jag fått leva på nudlar och havregrynsgröt ett tag....

Jag har över lag så väldigt många planer på vad jag ska och vill göra under dagarna; baka, blogga, läsa flera böcker, gå långa promenader med Rebecka, fika med vänner, shoppa.... Ja, ni ser, listan är lång och kan göras ännu längre. Men tiden räcker ju inte till. När Oliver kommer hem från jobbet sitter jag ofta fortfarande i pyjamas, som luktar svett och bröstmjölk, håret i någon typ av spretig tofs och inser att jag inte ens har borstat tänderna. 

När jag var gravid läste jag i någon mamma/gravid tidning att man skulle investera i ett bra torrshampoo som nybliven mamma för man hinner aldrig tvätta håret den första månaden, det var knappt att man skulle hinna duscha. Jag minns att jag tänkte att det måste vara trams, jag menar; hur lång tid tar det att duscha? Tio minuter, max... Och bebisar sover ju vid någon tidunkt under dagen, det vet ju alla!!

Men nej...Rebecka sover ungefär tio minuter i stöten, ibland tjugo, några gånger om dagen. Sammanlagt sover hon nog två timmar varje dag. Sen vill hon ha min uppmärksamhet och ligga på mitt bröst hela tiden.

Det är jättemysigt och hon får all den tiden hon behöver, det är ju som Oliver sa till mig en dag när jag kände mig extra ofräsch; "Den här tiden kommer aldrig igen, så njut av att mysa med henne så mycket du kan"

Så det är vad jag gör, därför blir allt annat "lidande", tvätt, städ, böcker, blogg... det får helt enkelt vänta.

Det kommer att komma en tid när hon är mer självständig, då kan jag blogga, städa och tvätta. Sen är det ju även så, att när Oliver kommer hem så tar han ju mer än gärna hand om sin lilla guldklimp, då får jag tid att duscha och tvätta håret.

Hur kommer det sig att jag har lyckats skriva detta inlägget då?

Jag började skriva för två veckor sedan, jag har skrivit ett par rader var annan, var tredje dag..

Sammanlagt har jag alltså skrivit tjugoen rader på två veckor.

Det är strongt tycker jag....

Jag vill inte stänga ner bloggen, det kliar i fingrarna nästan varje dag att skriva och jag tänker flera gånger om dagen "detta måste jag skriva om"

Jag har stora förhoppningar att jag snart kommer att ha lite mer tid att göra det, kanske kanske blir dagarna längre i höst? Eller också lurar jag mig själv, och Rebecka hinner fyllar arton innan jag bloggar igen...

Jag tänker i allafall inte stänga ner bloggen, men det kommer att bli lite längre mellan varje inlägg tyvärr.

Förhoppningsvis inte under en inte alltför lång period.