31:a Oktober. Halloween. Vi sitter i soffor och fotöljer och jäser, pizza och vin intagna och jag håller på att slappna av. Njuter. Tänker.

Så mycket som kan hända på ett år, hur livet kan ändras radikalt och man kan gå från att ha varit "lagom" nöjd till att vara helt tillfreds. Från att tänka att livet nog bara rullar på och man träffar någon lite sporadiskt, till att ha familj, två bonusbarn, hus och en egen underbar bebis.
Idag för ett år sen fick vi reda på att Elin skulle komma. Att jag skulle bli mamma. Och vi skulle vara ihopbundna för resten av livet.

Vi skålar och myser på det. Undrar vad vi gör om ett år....

Just nu pågår ett barnkalas.... För 22(!) 9 åringar. Jag måste säga att jag lider...
Thomas är på hockey med Elin och killarna, jag är hemma med Teddy, hennes mamma och alla barnen. Två andra mammor har också stannat kvar och sitter i köket och dricker mousserande vin...

Många häxor och zombies....
Mycket mat och godis!!! Barnen är sockerhöga och jag dricker vatten. Glas efter glas häller jag i mig....
Teddy har gjort det väldigt fint, jag älskar själv att pynta och lägga upp fint.

Detta är rent socker, färgat, från USA....

Nu ska jag hjälpa till att skicka hem alla ungar, men jag återkommer senare ikväll för en annan kort uppdatering

Är känslor alltid sanna? Om man känner något, om man tänker på en situation och får en känsla i magen, betyder det att det är sant då? 

Om jag befinner mig på en plats och plötsligt får en känsla av att jag är ovälkommen, betyder det att jag är det då? Att jag inte borde vara där? Att det vore bäst om jag gick hem?

Visst kan väl känslor spela en små (och stora) spratt?

Det är detta jag fortfarande måste jobba på, jag vill en gång för alla få bukt med mitt dåliga självförtroende, om inte för min egen skull så för min dotters skull... Jag vill inte lägga över min egen osäkerhet på henne, hon måste få veta och känna att hon är fantastisk - utan att för den skull vara kaxig och oförskämd - jag måste jobba på mitt självförtroende för att hon inte ska gå igenom samma helvete som jag har gjort. Hon måste - tyvärr - gå igenom sitt egna helvete, det måste vi alla, för att bli sunda, ödmjuka människor...

Så bara för att jag känner mig så här... Betyder det inte att det är så här det verkligen är... Eller hur?

Vad är klockan? 23:01... Jag ligger vaken, väntar på tvättmaskinen som ska bli klar, Thomas snarkar på min högra sida, Elin på min vänstra. Känner mig ledsen, nedstämd och så himla trött. Ser inte fram emot stockholmsturen, ser inte fram emot något alls, har bara en klump i magen av besvikelse....

Borde sova... Jag sover inte som jag borde, har nog aldrig gjort tror jag.

Tvättmaskinen borde vara färdig nu.... Bara hänga upp all tvätt, sen tillbaka till sängen och sova ett par timmar innan Elin vaknar....

Jösses, vad tiden rinner iväg!! I lördags hade vi dop, vår lilla ängel döptes. Det blev en riktigt härlig och mysig dag, trots regn och rusk.
Dopet blev personligt och precis så som vi ville ha det. När vi gick in, jag, Thomas, Sebbe och Linnea, spelade kantorn Drömmen om Elin på piano. Thomas bar Elin och när prästen frågade vilket namn vi hade valt till vårt barn svarade han; Elin Maria.
Jag sa tackbönen, min mamma läste evangeliet om Jesus och barnen och Thomas mamma läste förbön nr 1.
Elin tyckte inte om att få vatten på huvudet utan gallskrek resten av gudstjänsten. Hon lugnade sig lite när vi sjöng den sista psalmen "Gud som haver" (till melodi av Blinka lilla stjärna") när vi sen gick ut spelade kantorn Idas sommarvisa på pianot.
Vi bytte Elins blöja och hon lugnade sig och var glad igen när vi gick tillbaka in i kyrkan för att ta lite bilder.

Mamma och svärmor gick före oss till bygdegården och ställde fram maten som vi hade förberett, kycklingsallad och små bröd och hemgjorda såser. Det var så gott och allting tog slut... Lite pinsamt, men alla fick en portion i allafall...
Sen serverade vi kaffe och kakor som min mamma bakat. Alla sa att det var fantastiskt gott och hur trevligt det var.
Sen öppnade vi presenter, egentligen ville jag vänta tills vi kom hem och göra det i lugn och ro, men jag blev nerröstad... Elin fick jättemånga fina presenter, bl.a smycken, gåvagn och böcker! Jag hade speciellt önskat Elsa Beskows böcker och Beatrix Potters böcker. Och vi fick allihop! Jag är salig! Nu ska här läsas, både på svenska och engelska.

Onsdag, och barnen blir hämtade av sin mamma kl fem. Det har varit en ganska tuff vecka för mig, jag har kämpat med många tankar och känslor och känt mig lite ensam och nere. Vad gör man? När man tycker att mamman har gjort fel? Egentligen inget jättestort fel, kanske är det t.o.m fel av mig att använda ordet fel...?
Men när läxan inte blir gjord på mammans vecka, och det lilla barnet får sitta (med mig) i sammanlagt fyra timmar för att komma ikapp och hon gråter för att hon är så trött... Då måste jag få reagera.. Eller? Och när pappan frågar mamman varför läxan inte är gjord och får svaret; "Det stod inget datum, jag tänkte göra det med dem på lovet"
Barnen är hos oss hela lovet utom onsdag.... och en läxa är väl en läxa till typ nästa dag...? Inte om två veckor..?
Men jag ska kanske hålla mig helt utanför..? Bara strunta i det? Lättare för mig själv iallafall...

Jag fick något härligt i brevlådan iallafall...

Ja, ÄNTLIGEN börjar julen.
Jag spelar lite julsånger och njuter av tanken på detta olästa magasin.
Julmusik ger mig alltid ro i själen när jag känner mig lite ledsen och stressad. Jag är lite ledsen för min vän, som är präst och skulle döpa Elin, är sjuk. Jag har fått tag på en annan präst, så jag behöver inte ställa in hela dopet, men det är tråkigt. Vi växte upp tillsammans, hon är en av mina bästa vänner, det skulle varit så speciellt att hon gjorde det hela. Nu blir det någon okänd som ska döpa vår dotter. Det kommer att gå hur bra som helst, men jag är ledsen att det inte blir som jag tänkt mig...
Livet blir ju inte alltid det.
Nu ska jag ta min tidning och min spotifylista och drömma om julen ett tag. Längtar ni??
Hoppas ni har en bra dag ??

Ola Salo!! Jag blir glad bara av att höra hans namn. Jag älskar hans musik, hans fantastiska scenspråk och hans karisma. Ikväll börjar höstens bästa program, Så mycket bättre. Och visst är det så mycket bättre..!? Det är när jag ser detta program som jag önskar att jag vore iallafall lite musikalisk... Att jag kunde göra om en låt som var så himla bra till något ännu bättre.
I år är det ett bra gäng. Tidigare år har varit lite trista artister, kanske en eller två som jag verkligen gillat, men i år gillar jag absolut fyra stycken. Jag ska erkänna att jag aldrig hört talas om Love, Johan och Kajsa... Men efter att ha hört dem ikväll så är jag positivt inställd iallafall.

Amanda Jensen sjöng min favoritlåt; Calleth you cometh I.
Den är så romantisk. Jag brukar drömma att någon (OlaSalo?) har skrivit den speciellt för mig.
Patetiskt och löjligt, jag vet... För jag är ingens första kärlek, det finns ingen som sitter någonstans, som när de tänker på den första stora kärleken tänker på mig och får något drömskt i blicken... Det finns ingen som på kvällen innan de somnar undrar vad som hände med mig och om vi kämpat lite mer kanske hade legat bredvid mig?
Det gör i och för sig inte så mycket. Jag somnar och vaknar bredvid den enda man jag vill vara nära, jag har inget behov av att vara åtrådd av andra.

Men ibland, så vaknar något (ack så litet, men ändå mäktigt) inom mig. Gnager, viskar, krafsar.... Undrar...
Är jag Thomas största kärlek nu? Älskar han mig mest? Eller kommer hans fd fru alltid att vara hans livs största kärlek? Eller någon annan? Jag undrar detta därför att jag vet att det finns människor där "ute" som inte är gifta/sambo med sitt livs kärlek. De är inte djupt olyckliga, de älskar sin partner och vill inte vara med någon annan, men.... det är inte deras allra största kärlek. Jag som fortfarande, trots allt är en obotlig romantiker, skulle nog dö om jag fick veta att det finns någon där ute som han älskar mer än mig. Därför vill jag definitivt inte vandra nerför den vägen. Jag vill inte veta.

Fast bara lite lite.....

Jag skrev ju imorse om min blomma/planta som jag tycker så mycket om... Inser nu att texten försvann.... Hatar teknik....
Här är iallafall min blomma:

Den ser ju lite platt och tråkig ut... Någon som vet hur jag ska få den att växa "upp" istället för bara tråkhänga som den gör? Jag vill få den stor och "bollig"....
Några tips från någon med grönare fingrar än jag...?