Är känslor alltid sanna? Om man känner något, om man tänker på en situation och får en känsla i magen, betyder det att det är sant då? 

Om jag befinner mig på en plats och plötsligt får en känsla av att jag är ovälkommen, betyder det att jag är det då? Att jag inte borde vara där? Att det vore bäst om jag gick hem?

Visst kan väl känslor spela en små (och stora) spratt?

Det är detta jag fortfarande måste jobba på, jag vill en gång för alla få bukt med mitt dåliga självförtroende, om inte för min egen skull så för min dotters skull... Jag vill inte lägga över min egen osäkerhet på henne, hon måste få veta och känna att hon är fantastisk - utan att för den skull vara kaxig och oförskämd - jag måste jobba på mitt självförtroende för att hon inte ska gå igenom samma helvete som jag har gjort. Hon måste - tyvärr - gå igenom sitt egna helvete, det måste vi alla, för att bli sunda, ödmjuka människor...

Så bara för att jag känner mig så här... Betyder det inte att det är så här det verkligen är... Eller hur?