Det är lite mer än en vecka sen jag fyllde år. Jag har inte riktigt vant mig vid att tänka och säga orden "Jag är 40 år"
Hur ofta berättar man egentligen för folk hur gammal man är?
Har det någon betydelse?
Jo, tyvärr så har det nog det för vissa i vissa situationer...
Men det ska jag inte gå in på nu. Nu ska jag berätta om mitt kalas.
Jag blev överraskad!
Jag hade "bara" bjudit in familjen, så döm om min förvåning när det en halvtimme senare ringer på dörren och där står fyra av mina favorittjejer med familjer!
Min kära sambo hade ordnat och fixat och planerat. Sånt som han inte alls gillar.
Mamma och svärmor hade bakat pajer, sambon hade fixat extra stolar och bord från sitt jobb och alla visste om överraskningen utom jag...
Så härligt det var!

Jag fick ju en present.
Ni kan aldrig gissa vad...
Hela familjen har samlat ihop till den.
En resa.

Mån-Fre.
Till.....

New York!!!!!
Det hat varit en dröm för mig sen jag gick i mellanstadiet....
ÄNTLIGEN!
Jag har ju bara världens bästa sambo

Idag när jag loggade in på Facebook så är det första som kommer upp att en fd kollega förlovade sig på julafton.

Varför blev jag ledsen över det??
Jag vill inte ha honom....
Det är väl det där "Varför hon och inte jag?"
Och jag insåg, att jag väldigt gärna vill gifta mig. Eller inte väldigt gärna, det är ett svagt uttryck... Om jag inte får gifta mig så kommer jag att krossas. Jag kommer att gå under.
Det är otroligt viktigt för mig....
Men tiden börjar bli knapp.
Har det inte skett innan jag är 42 så behöver det inte hända alls...
40års kris?
Ja kanske....

Sitter på Väla. Äter min favoritlunch

Lagom onyttigt, men så ljuvligt gott!
Snön har kommit tillbaka och med den iskyla. Det sitter en kvinna med ett tomt pringlesrör utanför. Hon sitter på marken, gungar fram och tillbaka, hennes blick är tom. Hon måste frysa. Håller hon på att bli "galen" är hon det kanske redan?
Jag hade nog blivit det. Snabbt.
Att sitta på marken, i samma position, flera timmar och försöka möta folks blickar. Hoppas att någon är barmhärtig och ger mig någon slant.
Jag hade aldrig kunna vara så stark.

Inser att jag är så otroligt tacksam, över att ha det jag har. Barnen, Thomas, vårt hus. Jobb.
Även om jag inte älskar mitt jobb för tillfället så har jag ett jobb. Jag har en inkomst, jag har trygghet.

Om fyra dagar fyller jag 40. Är det det som bringar fram dessa djupa tankar?
Det är i allafall min 40-års dag som gjorde så att jag igår byggde naglar igen.

Idag har vi åkt pulka! Det har jag inte gjort sen jag gick i lågstadiet tror jag....
Det är sant som de säger, att man ser och upplever världen på nytt när man får barn.

Om nio dagar fyller jag år. 40 år! Min älskade sambo tycker det är jättekul att påpeka att jag nu blir 40, lika gammal som han.
Så det spelar egentligen ingen roll hur mycket jag fyller, jag kommer alltid att vara yngre än honom ?

Undrar om jag får några fina presenter? Jag tycker fortfarande att det är vansinnigt roligt och spännande med paket.
Ni vet ju att jag tycker om fest och festplanering. Jag tänker att jag ska göra en liten frågesport eller tipsrunda till familjen när de kommer hit för att fira mig den 23:e Januari. Alla frågor ska -självklart - handla om mig....

Jag har egentligen aldrig varit mycket för stora födelsedagsfester med massor av folk, det har oftast varit jag och mina tjejkompisar som har träffats hos mig för lite plockmat och dricka och sen dansa hela natten lång på någon klubb i Malmö ( eller var jag har befunnit mig)
Nu är det ju lite skillnad.... Jag bor utanför Ängelholm, här finns inget nattliv, här är bara tråkigt. Så i år drar jag till Göteborg med sju tjejer för att fira födelsedag första helgen i februari. Vi ska bo på hotel, chilla i spa-avdelningen och äta gott inne i stan. Jag längtar så att jag håller på att gå av på mitten!

På tal om festplanering... Så har vi börjat planera midsommar. Vi ska inviga vårt nya uterum som vi ska bygga (eller inte vi...Thomas ska bygga uterum, jag ska övervaka så att det blir rätt. Och eventuellt serva med diverse kalla och varma drycker)
Det ska som sagt vara klart till midsommar så att vi kan sitta där om det är kallt (vilket det ju kommer att vara när det är svensk midsommar)
Vi ska bjuda in massor med vänner, men inga föräldrar.
Det ska bli jättemysigt!
Vad har ni för midsommarplaner?

Jag lämnar er denna kväll med några fler bilder från pulkaåkningen.

Idag är dagen då det säljs flest pizzor i Sverige tydligen.... Men vi är inte bakis så vi ska äta grekisk biff istället...
Även om man inte var full igår så känner jag mig seg och sliten, ligger för tillfället på soffan. Hela kroppen värker och jag är egentligen redo att krypa ut mitt eget skinn om det gjorde så att smärtan försvann. Om så bara för en timme.
Hur hade ni det igår?
Vi åt jättegod trerätters meny som vi lagade tillsammans. Sparrissoppa med hackad chili till förrätt, jättegod men lite för stark i min smak, nästa gång tar jag mindre peppar och chili...
Till varmrätt åt vi whiskeyflamberad fläskfilé med chevreost och rosmarinpotatis. Det var också jättesmarrigt men lite torrt. Vi tyckte alla att det borde ha varit en sås till.

Flamberingskungen...
Till efterrätt blev det smulpaj med äpplen och kalhua. Jättegott!

Vi satt och snackade och hade trevligt fram till tolvslaget, då gick vi ut och sköt raketer och skålade i Pommac och berättade vad vi såg fram emot under 2016....
S och A ser fram emot att äntligen bli föräldrar, V och J ska få sitt andra barn och jag...... Jag höll min största önskan och förhoppning tyst för mig själv....
Men jag hoppas att när nästa nyårsafton kommer, så sitter det en ring på mitt västra ringfinger..
Jag tittade upp mot himlen och mumlade min önskan till stjärnorna, kanske det hjälper...?

Gott nytt år kära ni, jag hoppas att 2016 blir fantastiskt för er alla.
Kram