Jag behöver blogga, jag behöver skriva. Jag behöver få ut det jag känner. Det som händer inombords, håller på att explodera men trycker undan.
Jag har ångest, som jag inte vet hur jag ska tackla eller vad jag ska göra. Så då gör jag det jag alltid har gjort. Äter. Som i ungefär fem sekunder dämpar, men sen fyrdubblar den istället.
Den där sucken av lättnad. Som sen förvandlas till ett avgrundsvrål och jag måste äta något mer. Som jag hoppas så innerligt ska vara den ultimata ångestdämparen.
Men det är den aldrig.

Jag är ute på hal is, eller tunn is. Jag känner att jag håller på att krascha. Jag är livrädd att krascha alldeles för hårt den här gången. Det är många som litar på mig, som behöver mig, som förväntar sig att jag ska vara där.
Och jag vill vara där. Jag vill vara där varje minut och hjälpa, stötta, torka tårar och skratta tillsammans.
Jag klarar det. Måste och vill klara det.
Men tiden med mig själv.....med vänner..... Om jag har några vänner kvar...? Jag har aldrig tid att träffas...
Jag har alltid resonerat att "om man vill så kan man"
Men......det är inte riktigt sant....snälla säg att någon där ute håller med mig.... Avståndet gör sitt. Trots att jag bara bor en timmes bilfärd från dem, så ses vi så sällan. Jag undrar om det varit lättare om jag flyttat femtio mil bort.... Hade mitt samvete varit lättare då? Inte gnagt så mycket? Hade jag tagit bättre hand om mig själv då?
Hur gör man? Hur tar man bättre hand om sig själv?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag inser att jag glömde lägga upp den viktigaste bilden från NY!!! Här är hon, hon som artikeln handlade om som jag läste när jag var femton... Hon som jag ville se. Nästa gång ska jag ta färjan ut till henne. Ta på henne, åka upp i kronan. S...

Vi är hemma. Väskorna uppackade. Tvättmaskinen går varm och vi har ätit köttbullar med makaroner. Tillbaka till verkligheten, tillbaka i mitt älskade Svenssonliv. Vi har haft en fantastisk vecka. Jag är så glad att jag äntligen har fått uppleva ...

Idag är det muntert här.... Sitter och tittar på whiteboardtavlan där någon har skrivit lite "peppmeningar".... "Vi har gjort ont så länge vi har funnits" "Den som lider får se" "Vi har inte ärvt grymheten, fulheten och elakheten från våra förä...

Känslan när man får veta att någon som är två år yngre än en själv ska bli farmor..... ...

Idag är en ny dag, jag känner mig lite dum efter gårdagens blogginlägg.. Jag läste precis vad jag hade skrivit och jag låter ju lite lagom desperat och allmänt galen... Men.... Det är väl så ibland, man säger/skriver något som inte är riktigt genomtä...