I söndags skrev jag ett jättelångt inlägg här. Och sen bara försvann det... Jag blev så arg och deprimerad på tekniken att det har tagit mig tills idag innan jag ens kunnat tänka på att logga in här. Ibland hatar jag verkligen teknik...

Jag skrev i allafall om sport. Ni behöver kanske inte logga ut riktigt än... Jag hoppas kunna återskapa lite av känslan i det förra inlägget som jag faktiskt var ganska stolt över...

Oliver är väldigt intresserad av ishockey, han har följt samma lag sen han var tio år, i motgång och medgång har han stått eller suttit och hejat på Laget, han har glatt sig åt deras framgångar och sörjt förlusterna.

Jag kan väl inte påstå att ishockey eller sport över huvud taget är något som har upptagit särskilt mycket av min tid hittills, men när jag ser hur glad Oliver blir när Laget vinner och att han faktiskt blir ledsen (inte så att han begraver sig under täcket i tre dagar..men ändå) när de förlorar så tänkte jag att jag kan ju ta reda på vad det hela handlar om i allafall... Lära mig några regler kanske? Jag har varit med på fyra hemmamatcher hittills och jag måste erkänna att det är vansinnigt spännande! När man står på läktaren, ljuset släcks ner i hallen, musiken pumpas ut ur högtalarna och sen kommer spelarna glidandes in på isen. Det är en riktig adrenalinkick.

I lördags var det dags för match, en viktig match. Eftersom jag har haft vissa graviditetskrämpor orkar jag inte stå upp i nästan två timmar, plus två pauser, så det blir nästan tre timmar. Oliver står i "klacken" och jag har fått sitta med några av hans vänner som har sittplats. Det gör mig inget att vi inte står tillsammans, det blir nästan en lite kul "flirt-grej" när han står och jag sitter och vi tittar på varandra och ler lite då och då, sen i pauserna pratar vi med varandra för att sen gå tillbaka till våra platser, heja på Laget och le mot varandra.

I lördags var det SÅ spännande, Laget ledde med 3-0 precis innan andra perioden slutade, men när det var ca en minut kvar så slår motståndarna in ett mål så det blev 3-1. Lite synd tyckte alla, men Laget ledde ju ändå.. En stund in i sista perioden gör motståndarna ett mål till så det stod 3-2, då blev vi alla lite svettiga får jag säga. Det var fortfarande mycket tid kvar av den sista perioden så de hade kunnat kvittera jag satt med händerna för ögonen... Men när det bara var fem minuter kvar av matchen tar motståndarna ut sin målvakt och en minut senare gör Laget ett mål till, så matchen slutade 4-2. Taket nästan lyfte på arenan, klacken skrek och alla stod upp och klappade i händerna och sjöng ramsor som någon skrivit. Jag vände mig om för att fånga Olivers blick och ser att fem-sex stycken av killarna har slitit av sig tröjorna, svingar de över huvudet och vrålar "Vi älskar Laget!!" En av dem är min sambo.... Jag kunde bara skratta och sa till tjejen som jag satt med; Kolla, de har tagit av sig sina tröjor!!" "Ja, hockey tar fram den inre neandertalaren hos vissa killar" svarade hon då och skrattade även hon.

Vi samlade ihop oss och åkte ner till centrum för att äta och varva ner från denna spännande dag.

Det är en annan sak som jag tycker så mycket om, Olivers hockeygäng... De är ett gäng som träffas innan och efter matcher för att äta och festa lite, umgås och bara ha kul. Vi har haft dem hemma hos oss en gång och nu blir jag medbjuden på dessa förfester också. Det är jättekul att jag har blivit accepterad av dem och det är speciellt tre tjejer som jag håller på att lära känna och bli riktigt god vän med. 

Jag kanske inte riktigt vet vad som menas med icing eller slicing, men jag tycker det är jättekul att gå på hockey!