Idag är en ny dag, jag känner mig lite dum efter gårdagens blogginlägg.. Jag läste precis vad jag hade skrivit och jag låter ju lite lagom desperat och allmänt galen... Men.... Det är väl så ibland, man säger/skriver något som inte är riktigt genomtänkt...

Idag var jag åter till läkaren för att få rätsida på värken jag har i kroppen. Jag har ju haft ont i nacke, axlar, rygg, höfter och knän av och till i nästan hela livet. Jag har liksom vant mig....
Men det är jobbigt att gå igenom undersökning efter undersökning och alltid få höra "Nej, det är inget fel" även om det självklart att skönt att det inte är något allvarligt fel på mig.
Men NU, fick jag en ny läkare som ställde en massor av frågor, hur länge har jag haft ont? hur sover jag? har jag gått upp/ner i vikt på senaste? hur är mina matvanor? mm, mm....
Sen tryckte hon på mig på en massa punkter och jag sa; aj aj och AJ.
Hon skrev lite på ett papper, tittade i en bok (Fass) och sa sen:
Jag känner att jag kan ställa diagnosen fibromyalgi.

HALLELUJA

Äntligen ett svar och en anledning och det var inget farligt. Jag kommer inte att hamna i rullstol, jag kommer inte att dö (inte av detta i allafall) och jag måste inte bli sjukpensionär om fem år eller så.
En sån lättnad!
Jag kommer att fortsätta ha ont, vilket i och för sig inte är kul, men jag kan leva med det, det har jag gjort sen jag var tolv... Det finns tyvärr ingen behandling av fibromyalgi. Jag ska bara se till att hitta sätt att göra livet lättare för mig själv. Mjukare träning som yoga och simning, värme och vila under en varm filt när det behövs.

Det kommer att gå bra.
Hur har ni det? Någon annan som har ett litet psykbryt som jag kan ta del av?