Jag tror jag har kommit in i en 40 årskris...?
När jag var mellan 18 och 23 år så älskade jag rave och techno. Jag minns ett ställe i London som var en väldigt fin restaurang mellan 12 och 21 men kl 23 förvandlades till en sjudande strobegryta med tät rökdimma och tiotusentals glowsticks.

En gång följde jag med en tjej på rave en söndagsförmiddag. Vi dansade häcken av oss mellan 10 och 16, men det var väldigt konstigt, så det blev bara den gången. Vad jag också älskade var kläder i neonfärger, desto mer smaklöst desto bättre liksom...

Jag drömde om att kunna ha så här lite kläder på mig utan att se ut som en flodhäst och folk skulle kasta tomater på mig.
Jag hade de här bootsen

Men ville ha de här...

Och jag önskade mer än någonsin att jag var kort, 160 cm typ, så jag kunde ha de högsta Buffalo skorna och ändå vara söt... Baby Spice var min idol, ibland fick jag höra att jag var lite lik Emma Bunton, fast det kunde jag aldrig se själv... Men hon växte ju upp och blev vansinnigt snygg....

Så småningom ändrades min stil och smak, jag blev mindre extrem och började klä mig lite mindre färgglatt. Vissa kanske skulle tycka att jag blev "kuvad" och blev vanlig och tråkig, själv ser jag det bara som att jag blev äldre, jag utvecklade en annan stil för att jag själv ville det. När jag ser bilder från den här tiden ler jag lite, men jag föredrar ändå den stil jag har nu. Men så ibland dyker hon upp ändå den där galna, lite obstinata unga tjejen som försökte hitta sig själv. För ett par veckor sen hittade jag en trädgårdstomte på nätet och blev totalt förälskad i denna varelse, jag tyckte att han skulle göra sig perfekt vid ytterdörren...

Thomas förstod mig inte alls,en ville jag ha den så fick jag köpa den själv... Jag började fundera, var han värd ?50??
Först tyckte jag det absolut!! Men sen tänkte jag på Thomas ord: Vad ska den symbolisera?
Och det slog mig...; Min ungdom... Han är precis i samma stil som jag var när jag var 19.... Och jag insåg att om jag skulle få hem honom så skulle jag ångra mig direkt, och han skulle få bo i garaget.
Så jag köpte honom inte, han får en liten plats i mitt hjärta, tillsammans med den gröna lycraklänningen och mina gula doc martens...