Ja, nu måste jag skvallra lite igen...
Ni vet grannen tvärs över vägen? Han som är så otrevlig och elak mot sitt ex, mamman till sina barn...
Hör här vad som har hänt nu...
Han jobbar ju utomlands två veckor i taget, sen är han hemma ca två och en halv vecka och sen borta två veckor. Han tycker att han ska ha barnen hela tiden när han är hemma. Alltid när han är hemma. Vilket blir mellan sexton och tjugo dagar ungefär. Barnens mamma tycker inte att det är ok, hon vill inte vara utan sina barn så länge "i stöten" om ni förstår vad jag menar?
Detta har orsakat en hel del "gruff" från hans sida och han har sagt saker till henne som t.ex: Du är bara en stor hög med skit, jag hoppas du kvävs av dina egna spyor.
Charmigt eller vad?
Hans nya (som jag och Thomas kallar "den fagra" eller "ringaren" moget, jag vet, men vi gör det bakom hennes rygg, hon får aldrig veta vad vi säger) brukar skrika i bakgrunden "Men du kan bara hålla käften" när barnen pratar med sin mamma i telefon... Det är väl också ett trevligt beteende...?

Igår hade de ett möte med familjerätten för att de skulle komma överens om något och det är ju tydligt att de behöver lite hjälp utifrån.
Då hade han bara ställt sig upp och gått därifrån. Senare på kvällen så ringde han till barnens mamma och sa att han säger upp besökstiderna med barnen. "Eftersom hon inte är villig att gå med på det han vill så är det lika bra att de inte träffas alls"
Ärligt??
Han väljer att inte träffa sina barn alls när han inte får som han vill??

Det är ju något fel i huvudet på honom....
Hur kan man bara välja bort sina barn och sen lägga skulden på sin fd partner??
Så svagt och lågt....

Nu lämnar jag detta och tänker berätta om något sim är väldigt tråkigt och sorgligt på ett annat sätt.
Läste igår på Facebook om min kompis i England vars systers man har lämnat henne...
Jag blev så ledsen. Jag vet inte varför det berörde mig så som det gjorde, jag har aldrig stått Jo särskilt nära... Men hennes syster och jag har/ är nära vänner och även om vi inte har särskilt mycket kontakt nu längre så finns vänskapen ändå där och vi vet båda att den andra bara är ett telefonsamtal bort.
Jag vet inte vad som har hänt mellan Jo och hennes man, men det gick inte att undvika att känna hennes förtvivlan genom datorskärmen.
Egentligen tycker jag att det är så dumt och patetiskt att skriva allt som händer i ens liv på Facebook, men jag är mycket medveten om att jag gör samma sak, fast här på bloggen...
Den enda "ursäkten" jag har är att jag har typ fyra läsare av denna blogg... Många fler ser alla inlägg på fb...
Men som sagt, det är ju upp till var och en vad man delar med sig av sitt liv.
Jag är iallafall ledsen för Jo's skull, jag önskar jag kunde ta bort hennes smärta. Men det kan jag ju inte, jag kan bara berätta för henne att jag tänker på henne.

Mitt sista skvaller för idag:
Någon har lagt en död mus i brevlådan här på jobbet...
Det är säkert bara ungdomsbus, jag hoppas att jag inte vaknar imorgon med ett hästhuvud bredvid mig på kudden...men det är ändå äckligt.
Jag tog på mig handskar och plockade upp den lilla musen och begravde den i trädgården...
Sjöng en sång...
Nej jag skojade, jag sjöng inte...

Ha en bra onsdag ?