Jag har fått Olivers tillåtelse att blogga!! Tillåtelse låter förresten som att han bestämmer över mig...Vilket han verkligen inte gör, och han skulle inte vilja göra det heller. MEN som jag sagt många gånger tidigare, jag vill inte "hänga ut" honom och eftersom att han nu är en stor del av mitt liv och därmed en stor del av bloggen, tycker jag inte att det är mer än rätt att han vet om att jag bloggar om mig själv. Han är väldigt privat och vill inte bli nämnd vid sitt riktiga namn, så han får fortsätta att heta Oliver och jag heter fortfarande Nelly. Jag fortsätter helt enkelt att skriva anonymt.

Så vad har hänt sen sist?

Några av er vet ju... Jag och Oliver blev väldigt kära, väldigt snabbt och vi började prata om att flytta ihop efter ungefär en månad. Inte särskilt mycket senare så fick jag mitt livs chock. Den 31:a Oktober, på självaste Halloween, efter att vi varit ute med Olivers dotter och gått "trick or treat" (bus eller godis som man säger här i Sverige...) så visade en sticka två markanta streck... Jo, jag var gravid. Detta var verkligen inte vad vi hade planerat, jag hade ju ställt mig in på att jag "bara" skulle vara bonusmamma till någon, fokusera på träningen och nu i vår planerade jag att göra en full bukplastik för att bli av med överflödig hud jag har efter att ha gått ner mer än 80 kg.

Ödet ville tydligen annorlunda...

Nu känns det fantastiskt underbart och jag är så lycklig att jag ibland måste knipa mig själv för att fatta att det inte är en dröm. En sån klysha rent ut sagt.. Och det är inte så att jag inte tycker att jag förtjänar att äntligen hitta rätt man för mig, det tycker jag visst att jag gör. Det är bara så att jag inte riktigt kan fatta att det verkligen händer, att detta är mitt liv, att jag träffade en man som är så fantastisk som Oliver är. Han är rolig, charmig, trevlig, snäll, ödmjuk utan att för den skull vara mesig. Han tycker om mina vänner och mina föräldrar och alla tycker om honom. Mitt umgänge har plötsligt dubblats för han har en stor familj och en stor vänskapskrets, det händer något varje helg.

Så, ja alla bitar har liksom fallit på plats, väldigt snabbt.

Om exakt en månad idag går mitt flyttlass till denna lilla byn som jag gillar att kalla för Korpilombilo, det är en liten by någonstans i Sverige med ett roligt namn där Oliver inte bor. Men den lilla byn där han bor och där jag om en månad också kommer att bo, har också ett roligt namn.

Så, vad är då syftet med den här bloggen?

Jag vet inte riktigt, antagligen bara för att jag ska få lov att skriva, att få ut tankar någonstans så att jag inte exloderar inombords. Jag tänker inte använda den som någon typ av självömkan där jag kan skriva om mina svullna fötter (har hört att fötterna kan svullna till dubbel(!) storlek under graviditeten..hoppas att det är en skröna som användes som preventivmedel på femtiotalet eller något..) Jag tänker inte heller berätta allt jag ätit under en dag (fast jag kanske måste få skryta lite om jag lagat något fantastiskt gott) eller hur många gånger jag har flygit ur sängen för att stoppa huvudet i toan innan jag ens hunnit vakna.

Jag lovar också att bespara er från sockersöta bilder på barnvagnar och barnkläder. Jag har kollat lite på olika forum och det finns måååånga graviditetsbloggar, många fick mig att (gäsp) känna mig otroligt trött och uttråkad bara av att läsa namnet på bloggen (Mammas lilla pärla är INTE ett bra namn på en blogg...)

Oliver har två barn sen tidigare så detta är ingen nyhet för honom även om det är stort och han är lika glad och uppspelt som jag är..men jag får ingen speciell sympati från honom, han skulle inte få för sig att köra till McDonalds klockan elva en onsdagkväll för att jag "måste" ha en Big Mac. "Uhuh, kör själv kvinna" hade han sagt om jag ens föreslagit att han kanske kunde tänka sig att....?  

När jag en morgon tittade på honom med en väldigt sträng blick och berättade att jag skulle gå och lägga mig igen eftersom att jag mådde illa, tittade han på mig väldigt oförstående och sa "Ja det är väl inte mitt fel?" Till vilket vi båda skrattade och jag sa "Det är det väl visst det??!! Det är väl ABSOLUT ditt fel!!!"

Så, någon sympati får jag inte från hans håll. Fast han har masserat mina vader ett par gånger när jag har haft ont, så han är ju inte helt känslokall denna man. Som jag tänker spendera resten av mitt liv med.

Jag ska göra mitt bästa att updatera varje vecka, jag tänker inte säga att jag ska uppdatera er varje dag, för så spännande är inte mitt liv längre (ha) men ett par gånger i veckan ska jag nog hinna med.

Förhoppningsvis så kan jag fortfarande roa er med vad som händer i mitt liv. Imorgon ska vi på ultraljud och få fler bilder på bebisen. Undrar om man kan se vad det är kön..Om det är en Greta eller en Sture....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag inser att jag glömde lägga upp den viktigaste bilden från NY!!! Här är hon, hon som artikeln handlade om som jag läste när jag var femton... Hon som jag ville se. Nästa gång ska jag ta färjan ut till henne. Ta på henne, åka upp i kronan. S...

Vi är hemma. Väskorna uppackade. Tvättmaskinen går varm och vi har ätit köttbullar med makaroner. Tillbaka till verkligheten, tillbaka i mitt älskade Svenssonliv. Vi har haft en fantastisk vecka. Jag är så glad att jag äntligen har fått uppleva ...

Idag är det muntert här.... Sitter och tittar på whiteboardtavlan där någon har skrivit lite "peppmeningar".... "Vi har gjort ont så länge vi har funnits" "Den som lider får se" "Vi har inte ärvt grymheten, fulheten och elakheten från våra förä...

Känslan när man får veta att någon som är två år yngre än en själv ska bli farmor..... ...

Idag är en ny dag, jag känner mig lite dum efter gårdagens blogginlägg.. Jag läste precis vad jag hade skrivit och jag låter ju lite lagom desperat och allmänt galen... Men.... Det är väl så ibland, man säger/skriver något som inte är riktigt genomtä...