Jag vet, nu var det längesen jag skrev, men till mitt försvar så har jag haft internetproblem. Wi-fi här hemma har inte funkat så mycket tid har lagts på att ringa 300 samtal om dagen för att försöka få någon rätsida på det. Vilket vi nu har fått, så nu ska jag skvallra lite om mina grannar, de där som har separerat ni vet, killen som är en första klassens skithög. Ja ni vet...
I torsdagskväll skulle killarna på hockey och jag och Linnea skulle kolla film och äta popcorn. Halv sju knackade det på dörren, det var Mia- f.d grannen- hon var ledsen, kinderna var våta av tårar och hon frågade om jag kunde komma ut en liten stund. Jag tog på mig jacka och skor och gick ut för att trösta henne. Hon berättade att Nico, hennes ex, varit på henne hela veckan för att komma och hämta sina sista saker och idag hade de bestämt att hon skulle komma över. 

Sagt och gjort, hon kom hit, ringde på dörren och blev insläppt. Hon börjar gå igenom sakerna och plocka ihop det sista. Han står över henne och säger: "Du vet att detta är hemfridsbrott!?" "Jag kan anmäla dig om jag skulle känna för det" 

"Nej, det är fortfarande mitt hus i några dagar till" sa Mia eftersom köpet inte gått igenom ännu.

"Jaja, men du ska bara ut nu" sa han

Så går hon nerför trappan och ställer sig vid dörren, hon lutar sig frammåt för att säga hejdå till sina barn som var hos pappa vid detta tillfället. Då tar han tag i henne och trycker upp henne mot dörren och säger igen att hon bara ska ut!!

Stackars Mia blev ju rädd och chockad och samtidigt kommer den nya flickvännen ut ur vardagsrummet, hon går mot Mia som står upptryckt mot dörren och skriker: "Du är sjuk i huvudet, du kan bara sticka härifrån!!!"

Sen slänger Nico ut henne så hon ramlar ut i trädgården.

Sen kom Mia över till mig, hon var så ledsen...Jag tröstade henne så mycket jag kunde, kramade henne och sa att hon skulle komma in till oss en stund och lugna ner sig. Hon bestämde sig för att göra en anmälan till polisen, det är inte mycket de kan göra eftersom det står ord mot ord, men de rådde henne till att gå till vårdcentralen om hon skulle få blåmärken efter "hanteringen". Vilket hon fick... Hon visade mig sin arm i fredags och det är inget litet "knipmärke" hon har fått utan ett riktigt stort blå/grönt märke.

I lördags kom hon tillbaka hit för att skriva på de sista papprena för köpet och då sa hon till sin f.d sambo att beteendet från honom och den nya kommer att få konsekvenser. Då hade han skrattat och sagt "Lycka till"

Jag hoppas verkligen att han åker dit. Patetiska lilla man, jag blir så vansinnigt arg bara jag tänker på det. Nu har jag honom som granne och måste vara trevlig och hälsa på honom när vi ses. Blä!!

Men det är i situationer som denna som jag tackar min lyckliga stjärna att jag inte har det så här.

Jag har ett förhållande med ömsesidig respekt, kärlek, ömhet och skratt.

Jag har det så bra att jag ibland undrar om det är tillåtet att vara så här lycklig?

Men det är det nog, jag har haft min del av tårar och hjärtesorg, jag förtjänar att vara lycklig.

Jag hoppas att ni alla där ute vet att ni är värda allt!

Acceptera inte om någon annan behandlar er illa och sårar er.

Ni förtjänar all lycka som kommer i er väg.

Har ni en bra vecka hittills?