Mina föräldrar ska flytta. Ifrån lägenheten de har bott i trettionio år. Lägenheten där jag föddes, där vi hade mitt konfirmationsparty, min studentfest och dit jag kom, trasig och deprimerad 2009.
Nu ska de lämna lägenheten som varit deras (och mitt) hem sedan 1976. För att bo i Ängelholm, där jag bor ? och vara nära mig och min familj (det är nog barnbarnet som drar mest...)
Detta innebär ju då att de måste rensa, slänga, sälja och göra sig av med en massa saker. Tydligen är det mesta mitt.....? Så jag har spenderat några dagar med att gå igenom lådor och skåp och hittat saker.
Jag hittade en låda med gamla lappar och brev från tiden då vi gick i högstadiet/ gymnasiet.

Vissa brev hade jag själv skrivit. Det gör fortfarande ont att läsa dem

Min lilla mamma var expert på små kort och lappar. Jag hittade detta

Ett tag var det många som flyttade utomlands...

Vissa gjorde lite extra ont att se, när de var från någon som inte längre finns hos oss

Och jag blir riktigt ledsen när jag läser något och inser hur ledsen jag var och dåligt jag mådde. Hur jag lät en kille ta total kontroll över mig och mitt liv....

[Bild]

Det mesta åkte i papperskorgen, jag har sparat ett par brev, men jag har läst allt, lett för mig själv, torkat tårar och tackat de högre makterna att jag inte är 20 längre.