Jag har läst en bok! 

Eller jag har läst många böcker, speciellt nu när man går här hemma och bara väntar, men denna boken har satt spår i mig. Vissa böcker gör ju det, de griper tag i ens hjärta och etsar sig fast där. Jag har läst många bra böcker som jag verkligen rekommenderar, men ibland dyker det upp en bok som är så fantastiskt bra att den lämnar en förstummad i flera timmar efter att man har slutat läsa...

Jag har läst den på engelska, men den finns på svenska också.

"Me before you" av Jojo Moyes - "Livet efter dig" heter den på svenska (jag förstår inte riktigt varför den har fått det namnet av översättaren, för det är bara det sista kapitlet som handlar om "mitt liv efter dig". Men skit samma, det är en underbar bok!

Lou bor i en liten stad i England. Hon har bott där i hela sitt liv och inte ens varit på semester någon annanstans, man får veta hur det kommer sig men jag tänkte inte avslöja det, hon jobbar i ett café, typiskt engelskt café och bor fortfarande hemma hos sina föräldrar trots att hon är tjugosju år. Det är egentligen inte konstigt att man bor hemma hos sina föräldrar tills man gifter sig i England. Jag har en kompis som är trettiofyra och fortfarande bor hos sina föräldrar... Men det var inte det jag skulle skriva om.

Lou förlorar sitt jobb och behöver då ett nytt, och blir anställd som personlig assistent/sällskapsdam till en trettiofemårig man - Will - som varit med om en olycka som skadade hans fjärde och femte kota, vilket gjort honom till helt förlamad från nacken och ner. 

Historien handlar om hur Will och Lou lär känna varandra vilket inte är helt enkelt..och så småningom blir kära.

Jag vet inte om jag ska avslöja slutet...?

Ja ok..jag berättar lite....

Innan Will blev påkörd så hade han ett fantastiskt liv, han var otroligt framgångsrik, reste jorden runt och upplevde ofantligt många saker. Han har självklart svårt att acceptera att han nu är handikappad och rullstolsbunden och har bestämt sig för att åka till Schweitz, till en av dessa privata kliniker där man kan få assistans i att begå självmord.

Men han lovar sina föräldrar att ge sitt liv - och dem - ett halvår.

Så därför anställs Lou...för att få Will att ändra sig, Wills föräldrar hoppas att hon ska visa honom att livet är värt att leva. Jag förstår hans föräldrars förtvivlan och desperation att få sin son att vilja leva, men det är inte riktigt rättvist att lägga en sån förväntan på en annan människa, speciellt att inte berätta det för Lou när hon blir anställd.

I allafall, början av boken är ganska rolig, de första två tredjedelarna skrattade jag ofta, sen slog allvaret mig.

Lou och Will blir kära, Lou tror verkligen att han kommer att ändra sig, vilja fortsätta leva, tillsammans med henne...

Men det vill han inte... Han är kär, han älskar henne, men han vill inte ha ett liv i en rullstol, han vill inte ha ett liv där han måste ha hjälp med ALLT och inte kunna ha sex längre.

Han vill dö.

Och det gör han.

Att skriva att jag grät är en underdrift, jag skakade, mitt ansikte var vått av tårar och - tyvärr - snor, jag hade lite svårt att andas. Jag var tvungen att lägga ner boken ett par gånger och samla mig, fortsätta läsa, fortsätta gråta och sen lägga ner boken för att fokusera på min andning.

Det var fruktansvärt och underbart att läsa... Jojo skrev sig verkligen rätt in i mitt hjärta.

Sen får vi väl se om jag gillar någon av hennes andra böcker, hon har ju skrivit några stycken.

Jag berättar vad jag tycker när jag har läst någon mer av henne.

Nu har jag börjat läsa "Förlåtelsen" av Hanne-Vibeke Holst. Har inte kommit jätte långt.... Kanske den är för tung just nu? Kanske får jag rota igenom mina boklådor och hitta något annat?

"Livet efter dig" av Jojo Moyes är i allafall en bok jag varmt rekommenderar! Inte bara rekommenderar, jag nästan kräver att ni ska läsa den! 

 

Stamp-E

19 juni 2014 08:47

fan, så fort man ser det är en uppdatering så tänker man japp, här är bebben.. men nej... hehe...

tack för tipset, har precis beställt två av Lapidus böcker jag inte har läst, och de trillar in idag. Gillar hans sätt att skriva, och dom är spännande... kanske oxå lite lättsamma, inte så mycket bölande hehe.. när jag tänker efter, så har jag nog inte gråtit till en bok sen jag läste "Pojken som kallades det"....

tjingeling och trevlig midsommar, så klart kommer bebisen imorgon :D

http://stamp-e.bloggplatsen.se

grodbebis

27 juni 2014 19:05

Jag har inte läst någon av Lapidus böcker. Jag bodde fortfarande i England när Snabba cash kom ut och jagblev liksom aldrig "fast" i hans böcker… Men jag "borde" väl läsa dem…
Det hör säkert till allmänbildningen att ha läst minst en av dem ;-)

Hoppas din midsaommar var härlig, jag spenderade min på sjukhuset :-D

 

Stamp-E

28 juni 2014 08:04

hehe då gissade jag rätt dag alltså...

http://stamp-e.bloggplatsen.se

grodbebis

28 juni 2014 09:33

Njae.... Dagen innan... Uppdatering är på väg.... ;-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag inser att jag glömde lägga upp den viktigaste bilden från NY!!! Här är hon, hon som artikeln handlade om som jag läste när jag var femton... Hon som jag ville se. Nästa gång ska jag ta färjan ut till henne. Ta på henne, åka upp i kronan. S...

Vi är hemma. Väskorna uppackade. Tvättmaskinen går varm och vi har ätit köttbullar med makaroner. Tillbaka till verkligheten, tillbaka i mitt älskade Svenssonliv. Vi har haft en fantastisk vecka. Jag är så glad att jag äntligen har fått uppleva ...

Idag är det muntert här.... Sitter och tittar på whiteboardtavlan där någon har skrivit lite "peppmeningar".... "Vi har gjort ont så länge vi har funnits" "Den som lider får se" "Vi har inte ärvt grymheten, fulheten och elakheten från våra förä...

Känslan när man får veta att någon som är två år yngre än en själv ska bli farmor..... ...

Idag är en ny dag, jag känner mig lite dum efter gårdagens blogginlägg.. Jag läste precis vad jag hade skrivit och jag låter ju lite lagom desperat och allmänt galen... Men.... Det är väl så ibland, man säger/skriver något som inte är riktigt genomtä...