.....i min lägenhet. På ett sätt känns det lite vemodigt, som alltid när man gör ett avslut, men det känns underbart också! Imorgon blir jag äntligen sambo med världens bästa kille och hans fina barn och min knasiga ljuvliga katt. Så mycket positivt händer i mitt liv nu att jag måste knipa mig ibland, Jo, jag är vaken, detta är mitt liv...

Jag har ju berättat innan att Oliver inte är särskilt förtjust i facebook, han tycker det är ganska fjantigt när folk lägger ut uppdateringar om hur fantstiskt lyckliga de är och bla bla bla, ja ni vet typen...

Jag håller med honom, jag blir alltid förvånad när jag ser bilder som någon har delat där det står: "Om dina barn betyder allt för dig, dela denna bild" eller "Dela denna bild om din dotter är den finaste i världen"

Är det någon som tror något annat? Om jag inte skulle dela bilden, betyder det att jag inte älskar mina barn?

Jag funderar på att lägga upp en bild på en stor bajs, sen skriva "Dela denna bild om du bryr dig om dina tarmar"

Undrar hur många "likes" jag skulle få då?

I allafall, jag skulle inte prata om bajs....

Idag skrev Oliver på facebook "Imorgon blir jag och Nelly sombos" 

Då är det verkligen på riktigt. Allt som står på facebook är ju på riktigt, det vet ju alla! Så jag messade honom och sa att nu finns det ingen återvändo, nu kan han inte ångra sig eftersom han gjort det officiellt på facebook.

Sen skyller jag det på mina hormoner att jag blev tårögd av att se vad han skrivit...

Nu är nästan allt packat här i lägenheten, jag orkar inte mer, måste vila. Oliver sa att vi tar det sista imorgon tillsammans. Så nu ska resten av kvällen spenderas i sängen, streamandes Criminal Minds och dricka Amé. En väldigt god fruktdryck man kan dricka när man är trött på vatten. Den säljs på vissa systembolag men även i vissa större livsmedelsaffärer. De har den inte ute på landet dit jag nu ska flytta, men idag hittade jag den på mitt eget Ica Maxi. Så det får bli en stående order till mina vänner; Kom gärna och hälsa på, så länge ni tar med er en (eller tre) flaska Amé.

Ha en härlig helg. Jag är tillbaka nästa vecka (om jag lyckas koppla upp mig till nätverket de har ute i bygden dit jag nu ska flytta). 

Det fulaste jag vet är s.k "foppatofflor". Jag förstår verkligen inte HUR någon i sina sinnes fulla bruk kunde göra dessa fula skor? Som faktiskt inte borde få lov att ens kallas skor, det är en förolämpning mot riktiga skor, det borde vara skottpengar på den som "uppfann" dem. Vet ni förresten varför de kallas för foppatofflor här i Sverige och inte Crocks som de heter överallt annars i världen? P.g.a Foppa, Peter Forsberg. Tack vare honom så importerades de från USA och hit till Sverige. Vad i hela världen tänkte han på?? Det borde vara skottpengar på honom också...När jag flyttade hem till Sverige och hörde någon säga foppatoffel första gången så undrade jag om det överhuvudtaget var ett ord? Säg det högt för dig själv, sug på ordet, foppatoffel, foppa toffel, foppa     toffel.... Det låter ju inte klokt! Nu finns de t.o.m f med foder som man kan ha på vintern. När jag hörde någon säga det första gången var min första tanke: "Du menar att du har mer än ett par? Ett par till sommaren och ett par till vintern???" Jag bara dör.....

Jag skulle aldrig sätta på mig ett par foppatofflor! Och ingen människa med det minsta självrespekt skulle göra det om de skulle längre än till brevlådan. Och är det lönt att köpa något enbart för att det ska användas när man går och hämtar posten? Nej just det. Jag säger att vi gör en pakt och utrotar denna hemska skapelse! Vem är med mig?

   Ärligt? Ingen kan väl påstå att de är snygga? 

Oliver har ett par blå foppa. Han tycker det är jättekul att säga att de är "mina" och han lånar "mina" foppa för att gå utanför huset. Jag har sagt att om han tappar dem på vägen så gör det ingenting. Sen brukar vi skratta. En dag kanske de försvinner... Jag har ju ett år framför mig med mycket tid hemma på egen hand... Vem vet? Jag kanske glömmer att låsa dörren en dag och vi kanske får inbrott och de stjäl hans tofflor?

Detta är mer min smak av skor.   De är vackra att se på, man blir glad ända in i själen när man ser dem och benen blir otroligt långa. Att det sen inte är jättelätt att gå i dem, att man får öva lite hemma innan man ger sig ut, det är en helt annan sak.

Nu är det ju dock så, att jag går upp i vikt. Jag tycker att jag blir tyngre och tyngre för varje dag, så dessa skönheter får ligga i garderoben ett tag nu. Jag får hålla mig till platta skor, vilket inte är helt lätt heller..

Jag lovade ju att jag inte skulle skriva och gnälla om olika graviditetskrämpor och jag ska inte gnälla, men eftersom jag skriver om skor så bara måste jag nämna att, tyvärr, ben och fötter har svullnat, jag har redan samlat på mig en massa vätska och jag har väldigt ont. Därför fick jag rådet att köpa en viss typ av sko...

Nej inte foppatofflor.....

Men skor som stöder och ger avlastning. Jag hittade dem i hälsokostaffären här hemma där jag bor. Gör er beredda på att se något riktigt fult nu....

   Japp.

Jag är nu ägare av dessa hiskeliga skor. Jag kräks nästan lite när jag ser dem. MEN...När jag satte  fötterna i dem och började gå, så spred sig en ljuvlig känsla i ben och rygg. För att citera en dålig reklamfilm; "Det kändes som min kropp sa till mig: Det här var bra för dig, fortsätt med scholl!" 

Oliver har inte sett dem än, han vet inte ens om att jag har köpt dem, men jag vet hur han kommer att reagera... Ett hysteriskt gapskratt... sen kommer han att säga: "Och du klagar på mina foppa?"

Men jag får bjuda på det helt enkelt.

När bebisen är född så kommer jag aldrig att använda dem igen.