Två veckor kvar att jobba, aldrig har jag väl längtat så mycket. Eller jo..sista tiden innan en semester räknar man ju dagarna och man känner oftast "Jag hade inte orkat en dag till! Jag behöver semester"

Det är inte riktigt så jag känner, men jag är så otroligt trött, fysiskt trött. Det värker och spänner i hela kroppen, jag kan inte göra vad jag kunnat göra innan utan måste pausa och vila, samla kraft innan jag fortsätter. Som en gammal människa. Varje dag när jag står på centralen och ska ta tåget hem tänker jag att folk i allmänhet är oförskämda och själviska. Ser de inte att jag är gravid?? Då FLYTTAR man väl på sig??? Give way for the pregnant lady liksom...

Jag är lite som en noshörning, det tar lite tid att ställa mig upp och komma igång, men har jag väl fått upp farten och jag är inställd på ett mål så är det svårt att stanna innan jag är framme... Så att då som "medmänniska" ställa sig framför mig, ja det är en riktigt dålig idé, för jag kommer att gå på dig. För jag hinner inte bromsa, så är det bara. Att sen ge mig sura ögat för att jag har brakat in i dig, tja..det är bara ohyffsat.

Jag suckar djupt istället för att skrika högt som jag egentligen vill.

Jag sitter här och inspekterar min mage, det rör sig jättemycket där inne. Man kan se det utanpå magen hur det rör sig, någon som rullar runt och försöker komma till rätta. Jag var hos barnmorskan i onsdags, hon sa att huvudet är fixerat, inte helt, men nästan. 

Betyder det att barnet kan bestämma sig för att komma snart, något för tidigt?

Jag såg på facebook idag att en bekant till mig fick en dotter igår, hon kom en månad för tidigt. Vi var ungefär lika långt gågna, det är även hennes första barn precis som jag, så man måte inte gå över tiden bara för att man är förstföderska...

Här hemma diskuterar vi fortfarande namn. Vi har några som vi tycker om, både på pojkar och flickor, men vi kommer inte att bestämma oss förrän han eller hon är här. Vi tror båda att man måste träffa och se barnet innan man vet vilket namn som passar bäst. 

Jag har en annan bekant som också är gravid, hennes bf är den 18/6 och min är 14/6, så vi har följts åt under hela graviditeten. Hon och hennes sambo vet redan att de får en pojke så de diskuterar bara pojknamn. Just för tillfället så ligger dikussionen på is, de är inte överens alls tydligen.

Hennes sambo tycker att Pelle är ett fint namn, och jo visst är det fint. Men om man heter Jönsson i efternamn....Ja då framkallar det vissa hysteriska skrattanfall. Eller vad säger ni?

Jag skrattade så jag fick tårar i ögonen när jag hörde det.

Så vad är dagens moralis?

Flytta er för den gravida kvinnan!!

Låt henne sitta ner, sätt er inte bredvid henne, ge henne utrymme att sätta sin väska på sätet bredvid, stå inte för nära henne i kön. Glo inte på henne och undra om hon verkligen är gravid eller bara ätit för mycket paj!

Var en bra medmänniska helt enkelt.

Tack! Det var allt från mig, den gravida, idag.

Varför heter det mammakläder? Borde det inte heta gravidkläder?

Och varför är snygga kläder som har plats för magen så löjligt dyra?

Jag har tre par jeans kvar sen innan jag opererades, två av dem används flitigt, det andra paret, de största är fortfarande för stora... Det känns på ett sätt bra, men även lite underligt, att för tre år sen var jag större än jag är nu som höggravid.

Jag har köpt väldigt lite nya kläder, mest pga att jag inte gillar utbudet som finns. Jag beställde några plagg från Mamalicious, jag har hört mycket om dem och när man kollar på deras hemsida så är det ganska snygga kläder som de har och det är inte hutlösa priser.

Så gissa hur besviken jag blev när paketet anlände..? T-shirtarna var av så dålig kvalité, jag var lite rädd att överhuvudtaget ta i dem, materialet var så tunnt att om jag inte hade rivit sönder det när jag drog tröjan över huvudet så hade den gått sönder i första tvätten. Jag betällde även en klänning som man skulle kunna ha till fest, svart och vit mönstrad upptill och helt svart kjoldel. Jo men eller hur... V-ringningen var så djup, och den var "muskort" så jag såg ut som något ur en kinky porrfilm. 

Jag skickade tillbaka allt....

Går man sen in på Kappahl, H&M eller Lindex så ser alla deras kläder ut att höra hemma i garderoben hos en tant på 70-talet. Konstiga blusar och kjolar eller väldigt oattraktiva trekvartsbyxor med dragsko. Inte alls min stil alltså.

Underkläder sen...ja det var ett tag sen som jag suckade djupt och sa till Oliver att "nu är det slut, jag orkar inte ha små spetstrosor på mig längre, jag orkar inte försöka var sexig på ett tag nu. Jag är så obekväm, allting stramar och skaver, jag bara måste ta på mig något större..." Som tur är, så är Oliver underbar, han skrattade och sa att han förstod mig och det spelar inte så stor roll vad jag har på mig, han är ändå attraherad av mig. Vilket ju är väldigt gulligt..

Så nu har jag på mig världens skönaste trosor, de går upp till armhålan. 

Men vad är det med ammningsbh:ar??

Varför finns de inte med bygel??

Jag ser ut som svettiga Betty i en rosa joggingdress och foppatofflor på en campingplats (som är gift med läskiga Lennart i matchande bruna joggingdress) om jag har en bh utan byglar...

Men när jag sen ska amma (vilket jag ska göra så länge jag kan) så MÅSTE jag ju ha en annan typ av BH... Så igår köpte jag två som iallafall var vadderade, jag kanske vänjer mig..?

En annan sak jag funderar lite på är detta med förlossningsbrev.. Någon med barn som vet vad jag menar? I böckerna jag läst och apparna jag har i min telefon så står det att det nu är dags att skriva ett förlossningbrev att ha i sin väska (som självklart redan ska vara packad) Där ska det stå vilka förväntningar man har och hur man vill ha sin förlossning, för "Det är DIN förlossning, du bestämmer hur du vill ha den" Jaha..... Ja men jag vill ha den snabb och smärtfri, tack så mycket!

Jag vill INTE ha någon plinky plonky musik, valsång eller ljudet av rinnande vatten!! Inte heller vill jag ha någon praktikant, student eller annan åskådare i rummet. Jag har alltid tillåtit dem att ta del av mig och mina krämpor när jag gått till min husläkare, nu vill jag bara vara själv, med Oliver och en  barnmorska. En läkare kan få lov att komma in och kolla att allt går som det ska om han måste och skulle något gå fel så får de självklart ta in det stora artilleriet. Men om det är en vanlig förlossning så ska det vara så få människor där inne som möjligt! Så är det bara! Annars kan jag inte säga "hur jag vill ha det" jag har aldrig gjort detta förut, jag vet inte vad jag ska vänta mig, mer än oerhörd smärta..

Idag har jag en "dålig" dag. Jag har fruktansvärt ont i magen, har inte sovit särskilt bra under hela veckan, så jag spenderar dagen på soffan med bok, filt och Criminal Minds på datorn. Det är ganska skönt.

Oliver jobbar på ovanvåningen och vi ska avnjuta en god middag senare ikväll.

Vi var och hämtade barnvagnen innan idag, det är tur att man inte använder alla delar samtidigt..Då hade barnen fått sitta i ett släp bakom bilen..För de hade inte fått plats... Vi köpte vagnen, en Emmaljunga, av några vänner som har en dotter på två år som nu behöver en större vagn. Där är liggdel, sittdel, bilstol, nån slags adapter att sätta fast bilstolen i, skötväska, drickhållare, täcke och lakan. Verkligen jättefin är den. Vagnar är ju inte precis billiga så när de sa att vi fick denna för femtusen kronor tackade vi ja direkt. 

Jag har bara tre veckor kvar att jobba, jag längtar så otroligt mycket, det ska bli så skönt att få vara hemma och förbereda mig, ligga och läsa och bara ta det lugnt innan han/hon kommer. Längtar efter att släppa jobbet och inte tänka mer på det. Men mest längtar jag efter krabaten som lever loppan inne i min mage, som snurrar, sparkar och boxar mig innifrån. Längtar efter att få träffa henne/honom, vem kommer den att vara mest lik? Mig? Oliver? Jag vet att många tänker/tycker/säger att när bebisar är nyfödda så ser de inte ut varken som mamma eller pappa, de liknar mest ett russin, men det spelar ingen roll, det kommer att vara det finaste russin i världen för mig och jag kommer säkert kunna se att det liknar Oliver! 

Så med de orden önskar jag er en trevlig lördagkväll, jag återvänder till sidoläge (kan inte ligga på rygg, då trycker det på "kräknerven" och jag blir fruktansvärt illamående) och att inte göra mycket alls.

Jag är hemma hos Oliver och barnen igen. Det är härligt att vara i storstan, men att komma hem känns ändå underbart. På vägen hem i bilen satt jag och tänkte, på mina tjejkompisar, hur fantastiska de är och hur lyckligt lottad jag är som har dem. Och jag önskar att jag kunde träffa dem oftare, varje vecka! 

Men alla har ju ett liv med familj, en del har barn, två, tre eller fyra stycken och då blir det ju svårt att "pussla" med olika aktiviteter, dagis, skola, läxa...ja m.m m.m Även utan barn så kan man inte träffas hur lätt som helst. Partners, föräldrar, partners föräldrar, syskon och egna aktiviteter tar tid. Så är det bara. 

Och sen kom tanken; "Tiden räcker inte till, jag önskar att dygnet hade fler timmar och veckan fler dagar" Självklart ska dessa timmar och dagar inte ägnas åt arbete utan enbart vänner och nöjen!

Är man medelålders när man önskar att man hade mer tid?

Tog jag precis steget in i medelåldern??

Hu!!

Men visst är det underbart att spendera kvalitetstid med vänner? Man får sån energi och lyckoendorfinerna formligen sprutar ur kroppen. Man får prata av sig, även om man inte har några direkta bekymmer som tynger en, så är det alltid skönt att prata om sin knäppa chef eller hur mycket man längtar efter att börja sin föräldraledighet.

Så! Eftersom jag inte kan få fler timmar på dygnet eller fler dagar i veckan så röstar jag på reducerad arbetstid. Fyra dagars arbetsvecka och bara sex timmar varje dag. Jag behöver tid med mina tjejer! Så är det bara!

Vad behöver Du för att må bra?

Jag har aldrig kallat mina föräldrar för mor och far, de är mamma och pappa. Men det lät bättre med mor och far i rubriken....

Jag är här i allafall, i deras lägenhet. Där jag växte upp och som jag alltid kommer att kalla mitt föräldrahem. Mina föräldrar är i Kambodja och firar att pappa har nu slutat jobba och ska vara pensionär på heltid, så jag lånade deras lägenhet och hade tjejmiddag ikväll. Det har varit jättemysigt, antagligen precis vad jag behövde. Nu har alla gått, jag har diskat och plockat undan och här är knäpptyst. Strumpbyxorna åkte av och jag har vankat omkring här och sett på deras hem på ett annat sätt än vad jag gjort när de är hemma. Jag letade efter en extra tandborste eftersom jag glömde min hemma och jag hittade nog trettio stycken, i en liten sminkväska. Men jag hittar ingen tandkräm, inte heller hittar jag rengöringskräm eller ansiktskräm. Eller jo det gör jag, min mamma ser alltid till att ha ett lager av hudvårdsprodukter (precis som jag själv, det är nog ärftligt) men de är inte öppnade än. Jag vet inte om jag kan vara så fräck att jag öppnar en  ny förpackning? Det är liksom något heligt över det.

Andra hudvårdsfanatiker vet vad jag pratar om....

Jag är trött, saknar Oliver och på något lite underligt sätt saknar jag mina föräldrar. Det känns konstigt att sova här när de inte är hemma. Vemodigt på något sätt. Jag har i min jakt på tandkräm och nattkräm letat/rotat igenom min mammas garderob, hittat en låda fullproppad med små flaskor av schampoo och balsam, nål och tråd och tvålar i små askar eller i silkespapper. Allting från hotell de har bott på under årens lopp.

När skulle hon använda dem...?

Jag har hittat en låda med små necesärer, plånböcker och väskor i varierande storlek och jag inser att hon har sparat dem till mig. Utav kärlek. Det kan ju finnas en chans att jag en dag behöver just en sån speciell necesär, och då är det ju tur att hon har sparat på den i fyra år, den har legat där i garderoben och väntat på mig.

Men allt hon gör, är utav kärlek, för hon tänker på mig och vill mitt bästa.

Jag älskar min mamma, jag blir alldeles varm i magen när jag tänker på henne.

Gravidhormonerna gör sitt för att få mig att känna mig ensam och nere, längtar hem till Oliver.

Det är nog bäst att jag loggar ut och går och lägger mig.

Ska bara hitta ansiktskräm......

Det här med "stämplar" på oss människor, som vi sätter på varandra och oss själva. Det är ju ofrånkomligt ibland, även om jag inte alltid gillar det. Jag tror inte att det nödvändigtvis är elakt menat men vi människor delar gärna in oss i "fack" med en titel eller stämpel. Nu har jag hamnat i den situationen när frågan ofta kommer upp vad jag "är".

Är jag bonusmamma eller styvmor? 

Askungen och Snövit hade styvmödrar. Och de var riktigt elaka... och det hoppas jag att Olivia och Johannes aldrig tycker att jag är.

Bonusmamma låter så mycket mysigare, mer som den där extra vuxna som verkligen bryr sig om barnen och vill deras bästa. Det är ju så jag känner. De är så härliga ungar, sen får man ju också komma ihåg att de är barn, som är på väg in i puberteten med allt vad det innebär. Jag tror inte på något vis att jag är på samma plats som deras mamma, men varannan vecka tar jag hand om dem som om jag vore det. Jag tillrättarvisar dem när de gör något fel, men skulle de bli  orättvist behandlade så skulle jag försvara dem med näbbar och klor. 

Frågan som har börjat smyga sig på mig var och varannan dag nu är: "Gör jag nog? Är det tillräckligt? Räcker jag till? Är jag en bra förebild? Tycker Olivia och Johannes att det är ok att jag bor med deras pappa? Är det ok att jag är en del av deras liv?"

Många tankar, en del nervositet och lite oro. Men om jag har förstått rätt - av vänner som har barn och av min egen mamma - så den dagen man blir förälder så börjar oron. Man oroar sig hela tiden för sina barn, att de ska råka ut för något hemskt, att de ska vara ledsna och olyckliga eller att de ska hamna "fel" i livet och bli missbrukare på något sätt. Om ca åtta veckor blir jag ju mamma till min egen bebis som jag varit med att göra (haha) men i och med att jag blev kär i Oliver och vi bestämde oss för att det var vi och vi ville leva ihop på riktigt och inte bara träffas lite då och då när det passar oss båda...ja då tog jag steget att också älska hans barn. Vilket inte är svårt alls. De är jättefina barn!

Och i och med det så föddes väl "föräldraoron" även i mig... Något jag bara får lära mig att hantera helt enkelt.

Men det gör man väl? Ni som är föräldrar, vänjer man sig? Eller är det lite sanning i när man säger: "Små barn små problem, stora barn stora problem"?

Nu sitter vi alla här i soffan i en hög. En hög av armar och ben, datorer, böcker och telefoner. Vi har precis tittat på Sveriges yngsta mästerkock medans vi samtidigt har använt våra tekniska hjälpmedel. Olivia har läst i sin bok, och här sitter jag och har den där varma lyckokänslan i magen igen. Alla är lugna, glada och vi har det jättemysigt. Familjeliv är så annorlunda mot vad jag trodde, men så mycket bättre, jag kan inte sätta fingret på exakt vad det är som är så härligt, det bara är det och även om mitt liv definitivt inte var varken tomt eller meningslöst innan jag blev en del av Olivers familj, så är jag så glad att jag har kommit till nästa steg, nästa kapitel av mitt liv nu. 

På tiden, skulle nog många säga.. 

Så vilket "fack" hamnar jag i?

Bonusmamma eller styvmor?

Mysig bullmamma? eller egoistisk elak styvmor?

Jag vet var jag helst vill hamna...

Godnatt.

Har ni haft en trevlig helg? Med många påskägg?

Jag och Oliver har varit på Lalandia i Danmark med Olivia och Johannes. Det är ett badland med pool(er) vattenrutchkana och annat typiskt som hör ett badland till. Det är ett jättestort komplex som även har en isrink, getter,  spelhall, restauranger, affärer och studsmattor man hoppar på när man är fastspänd med linor från taket vilket gör att man kan hoppa jättehögt och göra volter. I fredags morse packade vi bilen med baddräkter, handdukar, mat, barn och katt. Vi körde först till mina föräldrar som skulle passa Fluffy innan vi gav oss av mot Danmark och Lalandia! Det tog några timmar att köra men vi var alla uppspelta och såg fram emot vår semester så det kändes inte som att det tog så särskilt lång tid att komma fram. Vi checkade in vid fyra tiden och körde till vår stuga, den låg längst bort på området, så långt bort man kunde komma egentligen, men vi packade upp snabbt och gav oss av till Aquadome. För några månader sen pratade jag med Nelly och då upptäckte vi att vi båda skulle dit samtidigt, så i fredags eftermiddag träffades vi inne vid en av poolerna. SÅ roligt det var. Vi badade och alla utom jag åkte de olika vatten rutchkanorna. Eftersom jag nu är på väg in i åttonde graviditetsmånaden kändes det inte riktigt ok att fara runt i rutchkanor som heter "Wild river", "Tornado" eller "Pipeline" där finns tre mindre också, men jag trivdes rätt bra med att guppa i poolerna och sitta och njuta av värmen istället. För första gången sen i somras frös jag inte, jag insåg att jag faktiskt frusit sen i oktober. Den där inbyggda värmefläkten som jag har hört talas om att man har som gravid..Ja den lyser med sin frånvaro. Aquadome stängde kl 18 så då gick vi därifrån och hem till vår lilla stuga för att grilla korv och hamburgare på engångsgrillen vi hade med oss. Det gick sådär... Vi fick steka dem helt färdigt i pannan på spisen. Men det var gott ändå. Jag hade fruktansvärt ont i höfterna pga foglossningen, det var riktigt plågsamt. Vi hade tänkt träffa Nelly med familj en stund på kvällen men jag fick stanna i soffan istället. Vi var alla riktigt trötta så vi somnade vid halv elva tiden. 

På lördagmorgon åt vi en god frukost innan vi tog oss till Aquadome igen, men först ville Olivia och Johannes hoppa på studsmattan med repen. "Vi ska göra bakåtvolter och frammåtvolter" sa de både, men när de väl hissades upp i luften var det nog ganska läskigt, de hoppade bara upp och ner båda två, men jag fick några fina bilder av dem ändå vilket var roligt. "Nästa år ska vi göra volter" sa de båda, gulligt. 

Sen gick vi till Aquadome och mötte Nelly med familj vid lunchtid. Vi badade och åkte rutchkana i en timme ungefär innan vi åt lunch, pommes, mycket pommes med en liten korv eller "frikadell" sen blev det ännu mer åka av. 

Vi badade till klockan fyra ungefär, sen gick vi upp och gjorde oss redo för kvällen. Oliver och Johannes promenerade men foglosning hindrade mig från att gå, så jag och Olivia tog bilen. Vi körde till Rema 1000 först också för att handla lite vin till kvällen och när vi kom hem satt killarna på trädecket med varsin dricka och selade kort. Det var riktigt härligt, en varm känsla spred sig i magen på mig, en varm lyckokänla... Vi satt och njöt av solen en stund innan vi gjorde oss redo och körde till Nellys stuga för att äta tacos och umgås. 

Jättegod mat, dryck och sällskap, barnen har verkligen "hittat" varandra och kom jättebra överens. De var nere på spelhallen på egen hand, utan vuxna, vilket ju var JÄTTEKUL!!  De kom tillbaka med massor av priser, i stil med McDonalds Happy Meal leksaker, alla vuxna tänkte nog "Åh...ännu mer att städa undan, och slänga när de inte är hemma..." men de hade haft roligt och det var ju huvudsaken. 

På söndagen skulle Nelly och hennes familj åka hem, men de tog sig ett dopp först och vi fick lite mer tid tillsammans, vilket jag verkligen uppskattade. När de hade åkt åt vi fyra i min familj lunch och badade i några timmar till. Denna kväll åt vi på restaurang. Oliver åt en god stek och Johannes åt revbensspjäll från en halv gris. Ingen trodde att han skulle orka äta allt men det gjorde han, plus pommes och buffalovingar. Vad är det de säger? Tonårs pojkar har ihåliga ben..det är därför de kan äta så mycket... Det stämmer verkligen med Johannes, men han är bara elva, så undrar hur det kommer att gå om fyra år..?

Igår badade Oliver, Johannes och Olivia en stund innan vi körde hem. Jag hade alldeles för ont, så jag satt utanför med min bok och tog det lugnt. Innan vi körde åt vi varsin glass. En perfekt avslutning på en perfekt helg!

Idag har jag semester, kände att jag behövde det efter en långhelg hemifrån. Det har i och för sig inte blivit mycket vila... Tvättmaskinen har gått varm och kylen behövde fyllas. Nu kommer snart Oliver hem och vi ska äta köttbullar.

Hoppas ni alla har haft en härlig helg.

Ja....Nu är jag verkligen höggravid. Trött och vill bara sova, hela tiden, men sömnen den uteblir ofta på nätterna. Inte jobba, bara ligga med fötterna högt för att göra något åt all vätska som samlats i dem och vaderna. Seriöst? Jag börjar förstå hur folk med klumpfot känner sig. På fredag ska vi åka på semester. Jag, Oliver, Johannes och Olivia ska till Danmark över påskhelgen. Det ska bli så himla kul! Vi kommer att träffa Nelly och hennes familj där, det var inte planerat, vi snackade för typ en månad sen och hon sa att hon antagligen skulle komma hem över påsken för hennes mamma ville bjuda familjen på en resa till Danmark. Så det bara råkade bli så att vi åker dit samtidigt. Förra helgen fick vi reda på att två av våra bekanta också ska dit, så vi blir ganska många. 

Imorgon ska jag till barnmorskan kl nio, jag är inte "uppspelt" eller nervös längre. Det händer aldrig något spännande på dessa träffar, jag får kissa i ett rör barnmorskan säger om det är bra eller inte. Hon mäter magen och lyssnar på barnets hjärtljud, sen går jag igen. Så. inget jättesensationellt.

Vad som däremot är häftigt är när jag och Oliver tillsammans kan känna bebisen sparka.. Igårkväll var jag ganska säker på att vi kunde känna en fot tryckas mot höger sida av magen. Otroligt häftig känsla.

Bara ca åtta veckor kvar,sen kommer jag att ha en bebis, min alldeles egen bebis, ja min och Olivers. Jag vet ju att det är en bebis i magen, jag vet ju att den kommer snart, men det är lite svårt att greppa ändå. Det är så himla stort, jag hoppas att jag inte får en totalchock när han/hon är här...

Nu ligger jag avslagen i soffan, med datorn på min uppsvällda mage, vi har precis tittat på "Jättebästisar", jag älskar Johan Glans! Oliver fick en stor påse med godis på sitt jobb idag..Den står inom räckhåll, vilket känns bra, jag behöver bara sträcka ut handen lite grann för att nå den. Gott!

Så jag ska nog sträcka lite på mig nu, bara en liten bit....

Söndag och Oliver är på ovanvåningen och sätter in nya fönster med hjälp av sin bror. Min svåger. Jag gillar verkligen att kunna säga det, jag har en svåger, och tre svägerskor! Jag tillhör en familj! Det har jag i och för sig alltid gjort, jag har alltid känt att jag "hör till" mina föräldrar, men jag har ju inga syskon, pappa har inga syskon, min mamma har en bror men vi bor sju timmars bilfärd ifrån varandra så vi umgås inte pga avstånden. När jag var liten önskade jag mig alltid en stor, stor, stooor familj. Jag bestämde mig för att jag skulle ha fem eller sex barn och vi skulle alla bo i ett jättestort hus på landet. Nu blev det tack och lov inte så.... Men det är kul att vara del av en familj som gillar varandra och umgås lite då och då.

Jag är så otroligt trött idag, det är så svårt och jobbigt att hålla ögonen öppna. Jag har placerat mig i soffan med ett glas vatten, en bok och datorn i knät. Ska bara ta det lugnt, öva på mina avslappningsövningar och andas lugnt. Om jag somnar så är det ok också. 

Boken jag läser nu, "Brunstkalendern" av Emma Hamberg, är...ja den är nog rätt bra, jag gillar verkligen Emma Hamberg, jag har läst mycket av henne ända sen hon ritade serien om Stella, "Singel i stan" i Vecko Revyn. Jag älskade hennes matkrönikor i Amelia och jag har tre av hennes kokböcker som hon skrivit tillsammans med Anette Rosvall.

"Brunstkalendern" är den fjärde av hennes böcker som jag läser. Hon skriver om människor, vardagen, livet. Allt som är orättvist i våra vardagliga Svenssonliv. Jag vill inte påstå att hon tar ut svängarna och skriver spännande romaner, utan de är som livet är för de flesta av oss. Som ett par urtvättade sloggitrosor. Kanske man borde göra sig av med dem? Men de är så otroligt sköna, och de är ju inte trasiga...Så man kör en månad till, får se hur de ser ut sen.

Igår var mina föräldrar och Olivers mamma (min svärmor) här på middag, vi lagade "pulled pork" som man har hört så mycket om nu på senaste, en riktigt "trendig" rätt som är så fantstiskt gott och sköter sig själv i ugnen i 5-6 timmar. Och det gör den ju. Jag tog bara ut den tre gånger under tiden för att ösa den lite. Det blev gott, jättegott faktiskt. Men, som med de mesta, tycker jag att det har blivit "upphajpat" aningens för mycket... Som sagt, det var verkligen gott, men jag hade förväntat mig en munorgasm utan dess like, och den uteblev.

Middagen vi lagade i fredags däremot, snacka om utsökt och delikat! 

Jag hade marinerat ett kycklingbröst i tre eller fyra timmar, Oliver åt en blodig ryggbiff och till det hade vi sparris och stekta champignoner och en sallad. Oliver gjorde vitlökssmör som fick smälta över köttet och de varma grönsakerna. 

Där snackar vi god mat!

Jag längtar så otroligt mycket efter sommaren nu, när man bor i lägenhet så längtar man efter att bli hembjuden till någon med trädgård och grill. Nu bor jag i hus och kan grilla varje dag när det är fint väder!! Tro mig, jag kommer att grilla allt! Speciellt när jag går hemma och är mammaledig! Ljuvligt!

Hur många dagar har jag kvar att jobba nu?

Runt tjugo tror jag.. Jag har inte kalendern inom räckhåll... Men ca tjugo arbetsdagar kvar.

Jag är nu i vecka trettioett, den sista trimestern och officiellt höggravid. I alla böcker och appar står det att man som kvinna nu börjar bli mer "introvert", man fokuserar mer på sig själv, på sitt barn och på livet efter förlossningen. Jo det får jag väl hålla med om...Jag vill verkligen inte jobba mer nu. Jag är så evinerligt trött på det, jag vill bara vara hemma, sova, läsa och titta på solen (när den dyker fram) sitta på ett tåg och pendla är ju definitivt inte något jag ser fram emot att göra imorgon... 

Jag tror jag ska krypa lite längre ner under filten, läsa om tjejen som stack från sin man och sina fyra barn och hade sex med snubben som kör glassbilen (glassbilen kom inkörande på vår gata idag...jag kunde inte titta ut för jag skämdes å Lenas vägar - Lena är då kvinnan med man och fyra barn..) 

Jag vet inte om jag vill säga att jag varmt rekommenderar Emma Hambergs böcker, på något sätt gör jag ju det, eftersom jag har läst fyra stycken och ser fram emot när nästa kommer ut.. De är som sagt inga böcker som någonsin kommer att vinna något pris, de bara är... Sköna, på något sätt...

Så välj själv, läs någon av dem, eller inte (jag gillar de om Rosengädda bäst-tror jag)

Jag ska i allafall läsa ut Brunstkalendern nu. Hoppas ni har en härlig söndag!