Jag känner mig konstig, stressad i kroppen på något vis. Jag försöker titta på en film på netflix, men internet verkar strula, så det laggar och boostar hela tiden. Oliver är på fest och Rebecka sover. Så bara jag som sitter här, gör ingenting, är bara uttråkad. Jag kanske skulle läsa den där boken som ligger på mitt nattycksbord? Nej, jag har inte riktigt ro i kroppen för att läsa. Jag har blommor och lökar som jag vill plantera... Men det är mörkt nu, så jag har inte lust.... Skriva inbjudningar till Rebeckas dop? Jag har inget silkespapper... Så det ser ut som att det blir soffan och Con Air som precis började på 4:an. Jag brukade älska den filmen, men ikväll är jag inte på humör för våldsamma actionfilmer. Jag försöker tänka och känna efter, vad vill jag verkligen göra? Jag vill att Oliver ska komma hem, hålla om mig och säga att jag är hans allt. Slå undan ensamheten som kryper allt närmare inpå mig.
Hoppas att ni har en härlig lördagskväll

Imorgon är det val till Sveriges riksdag. Vet ni vad ni ska rösta på? Politik är något jag är totalt ointresserad av, jag tycker det är så tråkigt att jag har förr använt mig av deras propagandapost som sömnmedel. Men jag vet ju, och en liten del av mig känner att politik är viktigt. Hur skulle vår värld se ut om politik inte fanns?
Mitt hjärta säger att utan politik skulle världen vara vackrare, vi skulle leva i paradiset, Edens lustgård. Men mitt huvud säger att det skulle vara mer likt helvetet. Eftersom politik nu finns och den påverkar oss alla, så är det lika bra (och ja, ok, viktigt...) att använda sin röst och imorgon ta sig till vallokalen och rösta (om man inte redan har gjort det)
Jag har den senaste veckan gjort mitt bästa att sätta mig in i vad alla partierna står för och vilket parti som passar mig bäst, jag har tittat på SVT och följt deras debatter så gott jag har kunnat, och ja... Vad ska jag säga..? Vad finns det att säga...? Politiker är ett märkligt släkte... Alla partier har något bra, och något dåligt. Vissa partier står för det riktigt dåliga här i världen. I torsdags satt jag och Oliver och tittade på partiledardebatten och jag blev både besviken men samtidigt road... Det var som att vara tillbaka på gymnasiet när de satte igång. Pinsamma gliringar, påhopp, höjda röster och viftningar av armar.
Ska jag vara ärlig så fick jag inget förtroende för någon av dem, och det är väl därför jag tycker politik är så totalt ointressant. Alla verkar vara av samma skrot och korn, jag tror inte någon av dem kommer att hålla vad de lovar, så på måndag kommer vi alla stå och undra vad som hände.

Jag har iallafall bestämt mig, jag vet inte om jag har valt rätt, och jag kan inte garantera att jag kommer att rösta likadant om fyra år. Men jag har bestämt mig för denna gången.
Har du?